Livet som fanzineredaktör under gymnasieåren i början på 80-talet var kul. Det var jag (Måltaz), Beat-Nicke och Puder-Gubben, med god hjälp av fotografen Plåt-Niklas. Märkliga signaturer? Onekligen. Viss inspiration av Stig Vig och Bo Ko med flera kan inte uteslutas.
Tillsammans gav vi ut New Muzak och lyckades på något sätt få skivaffärer och ombud på skolor att sälja vår utpräglade lågbudgetprodukt. Skrivmaskin, papper, sax, lim, gnuggbokstäver och tillgång till en kommunal kopiator räckte ändå ganska långt.
Innehållet? Intervjuer, nyheter och recensioner av både lokala förmågor och turnerande band med hög creddfaktor.
Hur vi lyckades få skivor att recensera och bli insläppta på konserter med Lustans Lakejer, Reeperbahn, Ebba Grön, Dag Vag och Docent Död är en gåta.
Man kunde beskylla redaktionen för mycket, men knappast för att vara omdömesgill och ta publicistiskt ansvar. Som när det gäller den rikliga rapporteringen kring Thomas Di Leva.
17-åringen var fritt villebråd för New Muzaks redaktion som hellre jagade snärtiga formuleringar än inkluderade ordet eftertanke i arbetsmetoden.
Att Di Leva besatt stor talang insåg nog ingen av oss. Det spelade ingen roll om banden han ledde hette The Pillisnorks eller Modærn Art – vi tyckte det var roligare att kalla särlingen än det ena än det andra.
Det dröjde inte länge förrän Di Leva gjorde det enda rätta – lämnade Gävle och New Muzaks svajiga bevakning av stadens musikscen för att i stället inleda en lång och framgångsrik karriär med bas i Stockholm.
Den avantgardistiska musiken från de tidiga åren kastade han ganska snart överbord. Melodiös pop med originella texter blev i stället hans signum och förde honom stadigt närmare mittfåran.
Samtidigt har han flera gånger överraskat oss som var med från början. Som när han dök upp som Hamlet på Folkteatern i Gävleborg i slutet av 80-talet. Eller som galen musiklärare i "Kenny Starfighter" på SVT på 90-talet. Att han skulle tolka Lasse Berghagen och Lill-Babs på bästa sändningstid i TV4 ("Så mycket bättre" 2010) var inte heller något som gick att förutse.
Och så har vi det här med Diggiloo, den fluffiga extra allt-showen som dundrar in på Fyrishov på fredag. Där har Di Leva visserligen varit med tidigare, så man borde kanske inte bli förvånad.
Inget ont om konceptet och de andra artisterna, men kontrasten mot hans förflutna är faktiskt ganska stor.