Igår introducerade jag intervaller i min träningsrutin och förundrades över hur starkt endorfinruset var redan innan jag gav mig ut. Hög på känslan av mitt nya jag såg jag framför mig hur min höst skulle fyllas med nya rundor och min träningsapp med ny statistik. Men under passet klingade ruset av snabbare än sommarens semesterledighet, och kvar var bara en besvikelse som inte riktigt lirade med min nyvunna höstpepp: Var det inte mer än så här? Allt detta planerande, och framförallt tunga genomförande, för en blygsam liten bock i träningskalendern. Hågadalens backiga terräng kändes plötsligt motsträvigt verklig jämfört med mina färgkoordinerade drömmar i kalendern.
Jag är inte ensam om att se hösten som ett optimistiskt löfte om rutiner och nystart. Förra året trendade ”tjejnyår” på Tiktok. Tjejnyåret är egentligen inget nytt fenomen utan bara ett nytt namn för en återkommande hösttrend på sociala medier, där (främst) tjejer under hashtags som ’autumn aesthetic’ smider planer för hur deras höst ska se ut. Det delas inlägg om höstoutfits, böcker som ska läsas, pyssliga projekt och klipps nya frisyrer – inte sällan i form av en lite löjlig lugg man snart ska ångra. Man framhäver en målmedveten strävan efter långsiktig belöning, men jag tror att de flesta njuter mest av själva planeringen i sig. Ny termin innebär en ny möjlighet till transformation; en cykel av självutveckling som föds på nytt i takt med årstidsväxlingarna.
Vi får se om trenden överlever även denna höst. Oavsett hur det dokumenteras kommer det säkert att skrivas träningsscheman, habit trackers och detaljerade höstplaner. Det ska sparas x antal kronor, läsas x antal böcker och tränas x antal gånger i veckan för att uppnå x antal milstolpar så att den där nya personen kan träda in lagom till nyår och starta hela processen på nytt.
Ibland drömmer jag om en motrörelse. En alternativ hashtag som vägrar ta varje tillfälle att se livet som ett renoveringsprojekt. Lite mer ”new year, same me”. En rörelse som satsar på självavveckling, jobbar mindre och mindre på sig själva, lägger ribban i markhöjd för oss andra kring vad som är rimligt att mäkta med. Som stoltserar med planlösa löpturer utan varken pulsklocka eller träningsschema.
Detta tjejnyår ska jag sluta prestera. Det enda träningsschemat jag ska ha är ett där jag tränar på att bara vara! Jag ska skapa en habit tracker för att dokumentera varje gång jag inte fyller i någon annan habit tracker. Sedan ska jag kartlägga varje gång jag inte springer på för många bollar. Jag ska noga registrera varje gång jag misslyckas med att göra absolut ingenting, men framför allt planera in så att jag inte planerar in för mycket. I höst ska jag avsätta tid för reflektion och eftertanke. Jag ska lista sådant som inte är viktigt för att dagligen påminna mig själv om att inte tänka på det. Dagligen ska jag upprepa mantrat – det finns andra, större, mer meningsfulla ideal – tills jag kommer fram till vilka de är. Jag ska se till att min strävan efter att inte prestera den här hösten går i uppfyllelse. När jag har gjort det ska jag njuta av det endorfinrus som infinner sig och hoppas att det räcker hela vägen fram till nyår.
Ingrid Stenlund är scenpoet och regerande svensk mästare i poetry slam. Hon bor i Uppsala.