"Det är ansträngande med julmusik. Man blir så berörd", skriver Lena Köster.
Det strålar en stjärna förunderligt blid, i öster på himlen hon står. Hennes ljus färdas tusentals ljusår innan det vidrör vårt vintriga Uppland. Stjärnan är en viktig del av den berättelse vi alla lever i på den här platsen, vid den här tiden, i det kanske enda liv vi har. En berättelse, nästan som en film. Och med en mycket speciellt musik invävd – The Soundtrack of Christmas.
Berättelsen har minst två kapitel, det kristna och det kommersiella, som slingrar sig runt varandra. Musiken blir därefter: ett sammelsurium av toner och texter.
I min barndom på 1950-talet präglades jultiden dels av psalmer och körsånger i kyrkan dels av julvisor i hemmet och på radio. "Ett barn är fött" och "Nu är det jul igen".
Numera finns det så många varianter av julmusik att mitt soundtrack kanske inte alls liknar ditt.
Och jag funderar: de, som inte alls firar jul, hur värjer de sig mot all julmusik som väller ut i varuhusen, i radio och till och med i telefonens långa vänteköer?
Porten till julen är för mig inledningen i Bachs "Juloratoriet" från 1733– 34. ”Jauchzet! Frohlocket!” Till pukor och trumpeter ropar och jublar kören varje år, sedan snart 80 år, i domkyrka. Och jag lyfter från den tunga jordbundenheten. Själen får vingar.
Lägg sedan adventsgudstjänster och dito konserter med "Hosianna" och "Bereden väg" till detta!
Men sitter jag i bilen, tar jag sedan årtionden gärna sällskap av Chris Reas "Driving home for Christmas". Den rytmen, den rösten! Och det där med längtan, att vara på väg hem till familj, kärlek och samvaro.
Jussi och Anna-Lisa Björling uppträder på Gröna Lund i början av 1950-talet.
Handlar det om längtan till idylliserade minnen av barndomens jular? Jag tillbringade oftast mina på lasarettet i Norrköping, eftersom min ensamstående mamma jobbade natt där på jularna. Hennes kollegor skämde bort mig, jag hade kul, men nån musik fanns det inte på öronkliniken.
Däremot hemma: vi sjöng "Oh Tannenbaum", "Midnatt råder" och "Nu är det jul igen" och hade förstås radion på. Julmusik utöver det fick jag i kyrkokören i S:t Johannes kyrka. Två stycken därifrån har följt mig hela livet: Gunnar Wennerbergs (den skaldande och komponerande ecklesiastikministern som skrev "Gluntarne") "Gören portarna höga" för kör och solist. Och Adolphe Adams "O Helga Natt", framförd på samma sätt.
I femton år var jag gift med en tenor, som varje jul flera gånger sjöng just dessa två, sista gången i fullsatt kyrka en månad före sin död. I dag har jag svårt att lyssna på Helga och Portarna …
Det är ansträngande med julmusik. Man blir så berörd. Somliga stycken går på djupet och ger gåshud eller vingar på fötterna. Andra ökar energin och får en att dansa eller skråla med. Tänk "Let it snow !Let it snow! Let it snow!" med exempelvis Dean Martin. Eller "Mer jul" med Adolphson & Falk. För att inte tala om "Nu e de jul igen" med Just D. Och "The Big Juleblues" med Alice Babs och Povel Ramel!
December är årets mest musiköverlastade tid. Stundtals känns musiken uttjatad så in i … julgranen. Nu tävlas det i sociala medier om att försöka klara sig till julafton utan att ha hört eller gnolat på Whams gamla julhit "Last Christmas".
Men jag sjunger med i det mesta, kan inte låta bli. Ett vanvettigt genreöverskridande julmedley klingar inom mig ända till trettonhelgen.
Carola spelar gärna in julsånger.
Skönast just nu är att vila i favoritfåtöljen, sippa vit glögg och njuta av bland annat "Julens stjärna vakar över dig" med Bo Kaspers orkester, "Blue Xmas" med Miles Davies och "What Child is this" med London Fox Players, som svänger å det härligaste. Trio X:s julplatta "Veni veni Emmanuel" från 2020 är självklar och lugnande. Liksom en CD med Christ Church Choir i Oxford, där bland annat Gustav Holsts tonsättning av Christina Rosettis dikt "In the Bleak Midwinter" ingår. Och julpsalmernas julpsalm "Stilla Natt", helst med två röster och gitarr, som den skrevs 1818!
Enkelheten och skönheten i den får mig att gråta. Som sagt, julmusiken är ansträngande.
Förmodligen har unga människor mer rappanknuten musik, kanske också musik hämtad från popinfluerade julkonserter eller varför inte med hårdrockinslag. Jag bryr mig inte om att googla det, håller mig till min egen föga originella ”topplista”, mitt Soundtrack of my Christmas Life. Den rymmer skratt och gråt, tjosan och vila. Och mycket mer än jag har nämnt här.
Årets jullåt? Ingen aning.
Många moderniteter i julmusiken kommer och går. Men ”Jauchzet! Frohlocket!” och "Stilla natt" består.