Europas ödesdag för 90 år sedan

I dag, 30 januari, är det 90 år sedan Adolf Hitler bildade regering och blev tysk rikskansler. All opposition krossades inom kort. Författare fängslades eller flydde hastigt, en del för att aldrig återvända till Tyskland.

Bilden är tagen 30 januari 1933 när Hitler övertar makten i Tyskland tillsammans med Wilhelm Frick, Hanns Kerrl, Joseph Goebbels, Hermann Göring, Walther Darré och Heinrich Himmler.

Bilden är tagen 30 januari 1933 när Hitler övertar makten i Tyskland tillsammans med Wilhelm Frick, Hanns Kerrl, Joseph Goebbels, Hermann Göring, Walther Darré och Heinrich Himmler.

Foto: Pressens Bild/TT

Krönika2023-01-30 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den 30 januari 1933 förblir en ödesdag i Europas mörka 1900-talshistoria. Nu införs nazidiktaturen som kommer att leda till andra världskriget med Förintelsen och ritar om Europas karta. Vad som hände dag för dag i den tyska litteraturvärlden har författaren Uwe Wittstock skildrat i sin aktuella bok ”Februari -33. Litteraturens vinter”.

Direkt efter sitt maktövertagande släppte Hitler loss terrorn mot den politiska oppositionen samt journalister och författare. UNT kallade det ”en upprörande förföljelse mot oliktänkande” (8/2 1933). Först att drabbas var kommunister, socialdemokrater och judar.

Nazisterna tog snabbt ledningen för polisen, SA-trupper fick polismäns befogenheter och tillsammans blev de ett effektivt redskap för överfall och fängslande av motståndare.

Många författare tog i hast nattåget utomlands med litet bagage och på omvägar för att lura eventuella förföljare. En som blixtsnabbt reagerade var journalisten och författaren Joseph Roth som flydde till Paris. Roth, som skrivit mästerverket ”Radetzkymarschen”, var av judisk börd. Han var den förste författare som hade nämnt Hitler i en roman, ”Spindelnätet”, redan före ölkuppen 1923.

Mot det brutala våldet blev motståndet svagt. Den preussiska akademien kunde inte ens enas om ett försvar för det fria ordet. Den gick under med en deklaration om att medlemmarna förband sig att verka för regeringens sak.

Nazifieringen sker snabbt i hela samhället. Redan 7 april sparkas alla judiska statstjänstemän. Den uppburne dirigenten Bruno Walter hade judiskt påbrå. När Hitler i tal på 20-talet hetsade mot judar i musikvärlden, nämnde han Walter. Nu stoppas Bruno Walter från att dirigera först i Leipzig, sedan i Berlin. Han flyr från Tyskland.

Den brittiska författaren Virginia Woolf berättar i sin dagbok hur hon våren 1933 träffar Bruno Walter i London. Walter är rasande mot omvärlden som inte reagerar mot vad som händer i Tyskland. Det Tyskland han älskat är nu ”en skam”. Han vädjar om bojkott.

Har vi lärt oss att även den som kommer till makten på parlamentariskt vis, snabbt kan avskaffa demokratin, hur bedräglig tron på den starke ledaren är, hur en välintegrerad grupp i samhället kan stötas ut och utsättas för den mest hänsynslösa förföljelse, inför en omvärld som står handfallen?