Det kändes som att han tog av mina kläder.
Och där stod jag, plötsligt naken, och svarade att nej, det har jag väl inte.
Det är inte första gången jag har reflekterat över det faktum att min bokhylla egentligen är en enda stor lögn. För stor är den sannerligen, bokhyllan alltså. Fylld av litteraturkanonens verk. Den dammiga kurslitteraturen vittnar förljuget om att jag är en kultursnobb, som vaggas till sömns av Karin Boyes dikter och skrattar åt de som inte hänvisar till Kafka varje gång de ska dra en anekdot.
Min farmor brukar säga att litteraturen är som ett enda stort världsuniversitet, den läsande människan utvecklar och utbildar hela tiden sig själv och att utan litteraturen kommer vi inte särskilt långt. Och tro mig, farmors ord är min lag. Ändå har jag tappat läsningen totalt.
Det är inte det att jag inte vill läsa. Så varför gör jag det inte?
För mig finns en stark koppling mellan läsning och lärande. Vem motsätter sig lärande, tänker ni? Inte jag. Jag uppriktigt älskar att lära mig nya saker. Det är det som är grejen, att hela mitt liv redan upptas av det. Är det inte humaniorastudier eller jobb är det maniskt scrollande i fem olika tidningsappar, serietittande, googlingar på "varför är ugglan vis?", "mikrodosera svamp mot ångest", "hur gör man tzatziki?" och "preventivmedel för män". Hur ska min hjärna orka ta in berättelsen om den alkoholiserade prästen i Gösta Berlings saga?
Det är inget nytt att det är mobilen och snabba dopaminkickar som har bidragit till att den yngre generationen inte vet hur ett gammalt pappersark doftar. Men jag tror att lösningen på det innefattar mer än att som individ "bara lägga ned mobilen en stund varje kväll". Som samhället ser ut idag, med överflöd av information, intryck och högt tempo, har vi inte de bästa förutsättningarna för läsningen.
Hur man fixar vårt sjuka samhälle vet jag inte. Men ett första steg är att fler erkänner icke-läsandet, oavsett vem man är. Du behöver inte låtsas. Jag menar, hur många böcker har du egentligen läst av den där sommarbokhögen?
40 procent av Sveriges befolkning i åldern 16 år och uppåt har inte läst böcker på fritiden de senaste tolv månaderna, enligt SCB:s Undersökningar om levnadsförhållanden.
Ha ha, katastrofalt va?
Jag har åtminstone läst en och en halv bok i år. Med dagens mått mätt kan jag nu sätta mig på en kulturell hög häst och börja kalla saker kafkaeska.