"Veni Vidi Emmanuel" heter Trio X:s julalbum från 2020.
Som tröst kom det inte minst ut flera plattor inspelades live innan viruset tog kommandot. Uppsalas stoltheter Beat Funktion gästade Tyskland hösten 2019 och spelade in ”Live at the Red Horn”. Förutom ordinarie sättning med Daniel Lantz i spetsen gästades gruppen av österrikiska soulsångerskan Natascha Flamish som tillförde en ytterligare dimension. Men det är förstås i det oemotståndliga svänget och tyngden som gruppen excellerar. Jag har tyckt tidigare att det fattas lite på deras studioplattor men här blommar det ut för fullt. Ren och pur spelglädje präglar den tajta och välspelade musiken, som en väloljad maskin som just fått lite extra oktan.
Gruppen hade gärna kunnat få sällskap på scenen av nederländska Antoine Pierre Urbex Electric som med livealbumet ”Suspended” skapar en urladdning av rejäla mått, samtidigt som de vet hur man skapar stämning. Ett band som med fördel kan bokas till Uppsala när sådana saker blir möjliga igen.
Det nya albumet ”Veni Vidi Emmanuel” var väl egentligen tänkt som ett julalbum med Trio X. Men musiken har en tydlig tidlöshet så varför begränsa den till just julen, även om förstås titlar som ”Karl-Bertil Jonssons julafton” och ”Julpolska” ger vissa preferenser. Också här har man spelat in live i Konserthusets Sal B. Det är varierat, från eftertänksamt sakralt till fullt ös, skickligt spelat som vanligt.
Vi lugnar ner det hela med pianisten Hans Loelv. Denne har varit flitig under pandemin och hans nya album med den prosaiska titeln ”Grand Piano” är hans andra i år, förra heter ”Nostalgia”. Här bjuder han på utsökta melodier som är så där självklara och som han ömsint improviserar i fjärran från vimlets yra. Utan större åthävor skapar han en inbjudande och avslappnande stämning. Fint ljud dessutom.
Harpisten Stina Hellberg Agback släppte albumet ”Winning isn’t everything” tillsammans med gruppen SHA3K förra året.
Harpisten Stina Hellberg Agback är väl egentligen inte Uppsalamusiker, men hon är ofta här när det beger sig, i Kammarorkestern eller i någon annan konstellation. Hon är en musiker med stor bredd och på albumet ”Winning isn’t everything” med gruppen SHA3K experimenterar hon med basisten Tova Brandt och slagverkaren Djamal Baroudi. Det handlar om kompromisslöst expressiva rytmsjok och suggestiva klanger, även om det kan bli lite enahanda emellanåt.
Pianisten Jan Johanssons platta ”Jazz på svenska” (med basisten Georg Riedel) som kom i början av 60-talet går knappast att överskatta influenserna av. Gitarristen Peter Bryngelsson har tagit samma gäng folklåtar och gett dem nya kläder med färg av rock, klezmer, arabiskt, indiskt, kurdiskt, med mera. Minimalismen från originalet har bytts mot en genomtänkt mångfald, albumet avslutas med Jocke Bergs ”Sverige”. Bland de nästan tjugo musikerna finns bland andra Kenny Håkansson och Marie Selander. Resultatet har blivit en myllrande musikvärld som i sig visar vårt land idag. Rolig idé som tas till sin fulla potential, med skönt lir av fina musikanter.
Den mycket fine trumpetaren Anders Bergcrantz album ”Elevate” kom ut i skarven mellan ett par krönikor i höstas och jag upptäckte nyss att han aldrig blev omnämnd här. Med ett gäng skickliga musiker, inte minst döttrarna Rebecca & Iris, suveräna vokalister, har det blivit ett av årets bästa album. Den genomgående vemodiga stämningen fångar också perfekt stämningen så här års.
Med goda förhoppningar att detta nådens år 2021 ska bli ett bättre än annus horribilis 2020, inte minst vad det gäller livemusik.