Det är inte bara ett världshav emellan oss. För honom är sju dagar oceaner av tid att hitta på nya hyss. Vår alldeles egna Emil i Lönneberga. Han vill ju så väl, ändå blir det knas. Tur då att han knyter bra folk till sig och att bra folk tycks ty sig till honom, så han har trygga och stabila vuxna omkring. Jag tänker på Elon. Han kliver in likt Donalds egen Alfred. Ni vet han Elon som har uppfunnit en vuxenversion av Blixten McQueen, som får stora pojkar i lättviktsdunjacka att kissa ner förra årets julklappskalsonger i ren avundsjuka om det dyker upp en sån brumbrum på grannens uppfart. Den Elon. Enligt innevarande veckas uppgifter går han ”som barn i huset” på Mar-a-Lago, även känt som Trumps lilla snickerboa (där man undslipper samhällets dömande blickar och får knyta nya halmgubbar i lugn och ro). Nåväl, fortsatt enligt uppgift, fanns Elon vid Donalds sida när han skulle ringa ett jobbigt samtal. Till Zelenskyj. Ni minns hur det var när man var liten, mamma satt intill och man skulle boka klipptid alldeles på egen hand. Man hade fått ett litet manus innan, hon sufflerade tålmodigt när man råkade tappa tråden och vid riktigt jävla hjärnsläpp tog hon rakt av över luren. Gulliga, gulliga Alfred/Elon. Han vet precis vad en vilsen grabb behöver. Helt utan egen vinning. Bara ren och skär välvilja.
Men inte ens Alfred/Elon har ensam alla de kvaliteter som behövs. Här kliver hon in. Tant Berg. Förlåt, Isdamen, Susan Wiles. Hennes viktigaste förmågor, enligt de ”analyser” jag tagit del av, är att hon håller sams med Donald och förstår honom. Riktiga goa Tant Berg-kvaliteter och exakt de skills som tidigare varit särskilt svårrekryterade. Han avverkade som bekant ett antal stabschefer under sin senaste tid i Vita huset. Här översköljdes jag av en vilja att kalla Vita huset för Mellangården, Villa Villekulla eller något annat Astrid Lindgren-relaterat, men behärskade mig. Vi är trots allt lite lika så, Donald och jag, vi gillar när det är kul. För på något annat sätt kan vi inte tolka att han tycks leka någon slags tvärtemot-lek när han tillsätter medarbetare. Rena rama baklängensmiddan. ”Aha, är du vaccinmotståndare? Vad tror du om att jobba med hälso- och sjukvårdsfrågor? Hey you, min främste America first-kämpe, vad säger du om att bli FN-ambassadör? Det vore perfect!"
Jag kunde naturligtvis inte motstå tanken på hur det skulle kunna göras här hemma.
Sjukvårdsminister är givet. Vi måste få in Macchiarini. Vilken nytänkare! Helt jävla utanför boxen. Alexander Pärleros som utbildningsminister. Lämnar det okommenterat. Lars Lerin – försvarsminister? Vore i och för sig en dröm. Jean-Claude Arnault som jämställdhets- och arbetslivsminister. Brister inom båda områdena borde direktkvalificera honom. Luktar succé! Som energi- och näringslivsminister skulle jag vilja se han Northvoltkillen Peter Carlsson. Redo för nya utmaningar inom kort och obehärskar hela områdets omfattning. Perfekt! Paludan skulle vara en klockren migrationsminister i landet Upp-och-ned. Kan vi benåda? Yes we can. Romina Pourmokhtari som miljö- och klimatminister?
Förlåt för det sista. Det var ett övertrump.