Visst är det möjligen lite synd om dem, männen, som aldrig får visa en endaste liten känsla, måste bära allt inom sig och aldrig får ge uttryck för vare sig besvikelse, ilska, kärlekssorg eller avundsjuka. Men en himla tur för oss andra att det är ordnat så rasande flott!
Jag raljerar såklart. Män är fan det mest känslostyrda vi har. Det är sannerligen inte deras undertryckta känsloliv som är problemet här i världen utan motsatsen. Hur i hela Hälsingland har de lyckats göra den här villfarelsen till det mest sanna vi har? Jag begriper inte. Jag vill påstå att kvinnors offerkoftor är stickade av sytråd och mäns av fetvadd i jämförelse. Så maffiga är deras kränkthetskoftor. Och till skillnad från kvinnlig klagolåt, som på sin höjd ljuder i falsett på vinstinna tjejmiddagar, tar sig killars emotioner betydligt mer destruktiva uttryck.
Egentligen känns det överflödigt att behöva exemplifiera. Bara se dig omkring. Men jag är på en bra plats i min menscykel så jag har tålamod nog att ge ett par nuggets. Håll till godo.
Killgubbe A kan bli så arg över att killgubbe B hejar på ett annat fotbollslag att han känner sig nödd och tvungen att sparka sönder killgubbe B:s ansikte. Ibland i sådan utsträckning sönder att det blir till döds. Ibland bara lite lagom sönder, men ändå tillräckligt för att barnfamiljer inte vågar gå på allsvensk fotboll av fruktan för killgubbe A. Luktar ändå liiite känsloyttring om du frågar mig.
Den farligaste platsen för en kvinna, alltså där hon löper störst risk att bli våldtagen, misshandlad eller mördad, är det egna hemmet. Förövaren är i mycket stor utsträckning en man som kvinnan har en relation till. Och relationer kan som bekant stöka till det ordentligt rent emotionellt, vilket ger att det mest riskabla en kvinna kan göra är att försöka lämna en våldsam man. Då rasar nämligen känslorna så till den grad all over the place att han bara måste ha ihjäl henne. Bara måste. Dämpa er för helvete grabbar!
Vidare till det gängrelaterade våldet. Inga handlingar i affekt här va, av kränkthet, avundsjuka och svek? Nää, guuud nej. Vilken känslomässigt balanserad människa tycker det är en rimlig reaktion att leja en barntorped att mörda åt en för att någon snubbe i ett rivaliserande gangstergäng claimat ens upplevda marknadsandelar. I typ Strängnäs. #Sviken. Insert gråtemoji. Buhu. Buhu.
Vi vänder blicken ut i världen. Det är nästan så man inte törs säga någonting av ren rädsla för vedergällning, eftersom killgubbar nu är som de är. Men ni vet vad jag menar. Alla män är såklart inte krigsivrare, terrorister och maktgalna världsledare med barnblod på sina händer. Men majoriteten av alla krigsivrare, terrorister och maktgalna världsledare med barnblod på sina händer är ofrånkomligen män.
Vi är så otroligt trötta på er och era felkalibrerade, självvaliderade känslor. Bluffen är genomskådad, drama kings! Ni är ju fullkomligt kanon på att visa känslor. Svårigheten tycks snarare vara viljan att förstå- och ta hänsyn till andras. Lär er affektreglera för satan. Eller skaffa ett bokklubbsalibi, hinka en pava vin och spy lite galla över en bekräftande kompis en kväll. Vakna. Ta nya friska tag.
För det går att vara snäll fast man är arg.
Ida Eklöf är författare, född, uppvuxen och boende i Gimo. Hon driver Instagramkontot moder_justitia_txt.