Den artificiella intelligensen har gjort sitt intåg i filmbranschen. I januari framkom att Warner Bros tecknat ett avtal med Cinelytic, ett Los Angeles-baserat företag som, enligt egna uppgifter, kan förutsäga kommersiell succé med en träffsäkerhet på omkring 85 procent (att jämföra med mänskliga bedömare som uppnår 25-30 procent). Warners ligger bakom framgångsrika filmer som ”Joker” och ”A star is born”, men har även levererat storfilmsfloppar som ”King Arthur: Legend of the sword” och ”The Goldfinch”, den sistnämnda en adaption av Donna Tartts hyllade roman ”Steglitsan”.
Det är med andra ord inte konstigt att AI framstår som ett attraktivt verktyg i beslutsfattandet kring vilka filmer som ska produceras. Tidiga med att göra bruk av användardata var – föga förvånande – företag som Netflix och HBO. Här finns en enorm tillgång till rådata – hur många tar del av en viss serie, vilken grupp människor är det som ser den, ser de klart serien, var i världen är den mest populär? Och så vidare.
Ett annat företag som slår mynt av AI-utvecklingen är belgiska Scriptbook som använder tekniken för att analysera filmmanus. Företagets grundare Nadira Azermai beskriver det som en kamp mellan en traditionell filmindustri och nyare företag som utgår från analys av data. För The Guardian beskriver hon det som ett krig där den ena parten använder den senaste teknologin, medan den andra fortfarande rider på en åsna.
Cinelytics erbjuder möjligheten att mata in olika parametrar och direkt se (ekonomiska) resultat. Vad händer om vi låter Rooney Mara spela rollen? Gal Gadot? Vilken typ av filmer har de tidigare figurerat i, och hur skiljer sig resultaten åt mellan olika länder? Företagets hemsida är sparsmakad. Det är lätt att få intrycket av att man måste vara en storkund med enorma ekonomiska resurser för att vara välkommen. Här finns inga prisuppgifter. Det rör sig om krassa ekonomiska kalkyler och känns själsdödande cyniskt.
Scriptbook har en mer användarvänlig framtoning. Här finns prisuppgifter för fristående producenter respektive de som är anknutna till produktionsbolag. Det är bara att ladda upp manuset och betala. Inom 24 timmar har du en analys. På sex minuter kan alltså Scriptbooks AI bedöma ett manus utifrån över 400 olika parametrar. Det är lätt att få känslan av att en mänsklig bedömare är hopplöst underlägsen.
AI kan med stor säkerhet sålla fram gångbara filmer. Det handlar om en riskminimering som även riskerar att spilla över på det konstnärliga planet. Kan vi hitta några nya mästerverk i en bunt av filmer där inget skaver, där allt nästan är för perfekt? Med möjligheten att tillhandahålla filmer och serier anpassade efter vårt personliga tycke och smak ökar såklart vinstchanserna – för den som sitter på datan. Och vi åskådare slipper uppleva det vi själva tycker är tråkigt, dåligt eller bara obegripligt.
Jag kan ändå sakna lördagskvällarna då man inte hade något planerat och slog på tv:n. Där visades en repris av någon halvgammal, halvdålig rulle, kanske från 1983 – som på något vis ändå hade sin charm. De dassiga specialeffekterna. Den platta storyn. Det förutsägbara slutet. Det var skönt, på något sätt. Att saker fick vara… dåliga. Något annat än det skräddarsydda helvete av individuella upplevelser vi nu lever i. Där du fastnar i den produkt som tillverkats just för dig. Där den artificiella intelligensen verkar känna dig bättre än andra människor.