På engelska kallas det "binge-watch", en term som dök upp för första gången 2003, men fenomenet blev stort först kring 2012. Det firar alltså tio år i år. Vad är det i relation till kosmiska perspektiv? Inte ens en fjärils flatulens. Men för oss dödliga är det inte obetydligt. Och i kulturens värld som präglas av allt snabbare fluktuerande trender så kan det ses som en eon. Det är hög tid att utvärdera detta fenomen alltså.
Är det endast av godo? Absolut inte.
Det finns faktiskt många negativa aspekter, om någon nu tvivlade. En snabb googling på "medical article on negative effects of binge-watching" ger 9.9 miljoner träffar. Boom, you've been scienced! Eller tja, det där kräver lite mer ögnande. Men för att summera hävdar forskare att negativa effekter av alltför mycket binge-watching leder till depression, nedsatt aktivitet, sömnproblem, blodproppar, hjärtproblem, dålig diet, social isolering, kognitiv nedsatthet och beteendeberoende.
Yikes!
Vi vet ju sedan tidigare att stillasittande är den nya tidens rökning. Rent logiskt borde dessa hälsorisker vara kopplade till att maratonskärmvanor hör ihop med just stillasittande.
I övrigt, är det ett fenomen som berikat vår samtid? Jag tycker inte det. En epidemi, för att inte tala om pandemi, anser jag tv-seriernas segertåg vara. Det skördar inte lika många offer som de facto pandemier, men offer på fikaraster, uteserveringar – offret är vardagssamtalet helt enkelt. Jag har vänner som kan sitta hela kvällar och bara prata trendande serier. Men, det kanske bara är jag som känner mig utanför? Borde jag hoppa på tåget och komma in i samtalsvärmen? Mitt beteende är kanske en anomali, i likhet med en person på 60-talet som inte bänkade sig framför "Hylands hörna".
När jag rotar vidare i fenomenet dyker även positiva aspekter upp. Det finns forskning som pekar på att gravt binge-watchande inte skapar social isolering utan tvärtom, dessa individer används ofta av andra som en opinionskälla till vilka serier man bör se och är ofta involverade i samtal både online och offline. Så de som tillbringar mest tid framför tv-serier får en slags gurustatus?
Vilken väg väljer du de kommande tio åren? Att kötta alla serier du kan förmå och uppnå gurustatus med skör hälsa, eller slita dig loss ur streamingjättarnas bojor och...
Ja, vad finns att hämta i det okända bortom skärmars sken?