Berlins firande är kulturens firande

När Berlin vaknar upp efter firandet av murens fall känns tillvaron nytvättad och klar. Kanske kändes det så för 30 år sedan?

Bundespresident Frank-Walter Steinmeier talade vid Brandenburger Tor, om vikten av att inte låta nya murar byggas mellan länder och folk.

Bundespresident Frank-Walter Steinmeier talade vid Brandenburger Tor, om vikten av att inte låta nya murar byggas mellan länder och folk.

Foto: Michael Sohn/TT Bild

Krönika2019-11-15 16:27
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Berlins stora varuhus KaDeWe har (tillfälligt?) bytt namn till KaDeBe för att celebrera 30-årsminnet av den förhatliga murens fall. Nu talar man inte om ett öst och ett väst, utan om ett helt Berlin. I dagarna har man firat det man kallar Den fredliga revolutionen, raserandet av den förhatliga muren som mellan 1961 och 1989 skilde människor från varandra under den strängaste bevakning från de kommunistiska makthavarna i DDR.

Nu ställer varuhuset frågan Var befann du dig den 9 november 1989? till Berlinborna och pryder sin fasad med hundratals porträtt. Som det brukar vara med betydelsefulla datum minns de allra flesta precis vad de gjorde och kände den märkliga dag då det man hade börjat betrakta som en orubblig mur raserades. 

På Potsdamer platz med sin moderna arkitektur har man ställt upp igloliknande tält där hugade kan gå in och berätta om sina minnen. 

På mängder av sätt har man försäkrat sig om att den 9 november 2019 skulle bli den riktigt stora demokratifesten för alla. 

Brandenburger Tor är delvis avspärrad när jag besöker den på eftermiddagen i duggregn. Där får berlinarna på kvällen höra sin Bundespresident påminna om dagens betydelse men också markera vikten av att inte låta nya, kanske osynliga murar byggas mellan människor, länder och folk. Där framförs också Beethovens 5:e symfoni under ledning av legendariske Daniel Barenboim. Ingen kraft tycks ha sparats: den här dagen ska vara en högtidsstund för alla medborgare. 

På Alexanderplats med sin av den kollektivistiska ideologin i DDR präglade arkitektur firar man också, även om den förtätning som vore önskvärd för att bygga bort känslan av det gamla övervakningssamhället. Väldiga torg, breda avenyer som gjorda för militärparader och maktdemonstrationer solkar ännu ner stadens ambitioner att riva inte bara den fysiska muren utan även den osynliga. I det här stadslandskapet fanns ingen privat sektor, ingenstans att gömma sig. Storebror såg dig, alltid och överallt. 

En undersökning som publiceras i en av Berlins morgontidningar visar att ungefär 75 procent av berlinarna menar att murens fall var önskvärd och innebar en glädje och en frihet som gjort livet bättre för de allra flesta. Men ännu återstår en hel det att göra för att de vackra orden om jämlikhet ska bli verkliga.

Det är tveklöst kulturstaden Berlin som celebrerar sin 30-åriga tillvaro utan mur. I museet Martin Gropius-Bau har en imponerande utställning arrangerats. Konstnärer från stora delar av världen, bosatta i Berlin, har bjudits in till en utställning med temat Att gå genom muren. Mona Hatoum, Emeka Ogboh, Marina Abramovic och en lång rad andra medverkar med konstverk som breddar och fördjupar ämnet. Ljudkonst, skulpturer, installationer men även måleri fascinerar och bekräftar att kanske är det just genom kulturyttringar som det riktigt stora firandet når kulmen. Att DDR-födde konstnären Norbert Bisky uppmärksammas med två utställningar, en i Berlin och en i Potsdam bidrar till detta intryck. 

Den innehållsrika lördagen 2019 firades under en gråtung himmel med regnet hängande i luften. Söndagen den 10 november vaknade Berlin upp till en stad och en tillvaro som kändes alldeles nytvättad och klar. Kanske var det så det kändes för 30 år sedan, tänker jag när jag avnjuter en kopp kaffe i novembersolen på Cafe Einsteins uteservering på Alexanderplats.  En ny stad, ett nytt liv, ett nytt Berlin.