Att samäga sommarhus är inte avslappnande

Att samäga ett sommarhus kräver kompromisser, att samäga en hel gård kräver hårt arbete, ännu fler kompromisser och en jäkla massa kommunikation.

Ett liten sommarstuga kräver sitt arbete med målning och byte av vindskivor, man måste ersätta bortblåsta takpannor och klippa gräs. En gård kräver  typ 1 157 gånger så mycket arbete.

Ett liten sommarstuga kräver sitt arbete med målning och byte av vindskivor, man måste ersätta bortblåsta takpannor och klippa gräs. En gård kräver typ 1 157 gånger så mycket arbete.

Foto: Marko Säävälä/TT

Krönika2023-07-09 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jag har aldrig ägt en sommarstuga. Det jag fick ärva var en hel gård med skog, mark, bakstuga, jordkällare, loge, lagård och en handfull lador. I fem år ägde jag och min familj den tillsammans med min syster och hennes familj. 

undefined
Ett liten sommarstuga kräver sitt arbete med målning och byte av vindskivor, man måste ersätta bortblåsta takpannor och klippa gräs. En gård kräver typ 1 157 gånger så mycket arbete.

Sätt dig in i hur mycket arbete det innebär med en liten rödvit stuga på 45 kvadratmeter som behöver målas någon gång vart femte år och en tomt på säg 1 000 kvadratmeter att räfsa. Ser du bilden? Bra. Multiplicera då den typ 1 157 gånger och du får fram hur mycket arbete som krävs på en skogsfastighet. Det där med att räfsa och måla hus existerar inte, det klassas som ren fernissa, utanpåverk, åtminstone om en vistas på gården ungefär sex veckor om året.

Nej, du har rätt, jag var inte helt ovetande om arbetet på en gård, jag har trots allt växt upp där. Som barn var mina sommarlov inga oändliga dagar på stranden med saft och mariekex. Det var hårt kroppsarbete dagarna i ända, men skillnaden var att själva ansvaret inte låg på mig, då.

Att äga är en helt annan sak. Att dessutom äga tillsammans spetsar till det ytterligare. 

Jag och min man är skrivbordsarbetande journalister. Min syster är gift med en händig traktorkörande köttbonde och bor en knapp timme bort från vårt gemensamma sommarviste.

Ja, ni fattar va?!

undefined
Maria Larsdotter drömde om att anordna lugna löpturer och skrivarkurser för stressade storstadsbor i den ärvda gården. Det blev inte så.

Medan jag och min man närde drömmar om att skapa en gård dit stressade stadsbor kunde vallfärda och koppla av med veganmat, skrivarkurs, drejning och långa löpturer på vackra ensliga skogsstigar, såg min syster och hennes man allt det praktiska, nödvändiga. Och, de påtalade det ofta, gärna i falsett.

"Vi måste göra det nu annars kommer taket att ramla in. Vi får ta det när ni kommer upp i juni."

"Ähum, då har vi inte semester."

"Nähä, och när tänkte du att det skulle bli gjort då?? Vi måste stötta taket på ladugården. Vi måste göra en skogsbruksplan och hålla den. Vi måste rensa markerna från sly och småtallar. Vi måste byta fönster och vi ska skura golv, och vi ska bära slask och ved och vatten ... "

Inget av allt som "måste göras direkt" krävde några insatser av det slag jag och min man kunde bidra med, det vill säga knattra tangenter och fotografera.

Vi sålde. Det tog sin tid, men vi gjorde det.

Syrran styckade av, behöll bakstugan och löste ut mig. Jag lånar den ibland. Det är ett mycket bättre sätt att semestra på, en lånad stuga. Storasyster får som ägare bestämma och jag får anpassa mig men slipper ägaransvaret. 

En helt underbar lösning.