Mellotider hej hej. Eller inte. För vissa pest, för de flesta fest. Oavsett vad man tycker innehåller de här veckorna på året en av Sveriges största kultur- och nöjeshändelser.
Så har det varit ända sedan 2002 då en viss Christer Björkman blåste nytt liv i en musiktävling som gått på tomgång ganska länge. Formatet med en finalkväll i en stel tv-studio byts plötsligt mot en hel Mellomånad. Vi får kvaltävlingar, andra chansen och en stor final.
Plötsligt är det arenor som gäller, oftast moderna multihallar där ishockeylag vanligtvis huserar. Sådana finns det gott om i Sverige. Perfekt, tänker Björkman och börjar utlokalisera deltävlingarna.
Leksand, Gävle, Jönköping, Skellefteå, Luleå, Sundsvall, Växjö, Karlskrona, Västerås – listan på städer där arenorna fylls kan göras ännu längre. Det är fest lördag efter lördag: konfettiregn, flaggor, plymer, glitter, heja-måns-skyltar, barn, föräldrar, gamlingar, alla är glada.
Uppsala?
Svar nej. Här väljer vi att se på när ni andra verkar ha så kul. Vi har nämligen ingen lokal. Ingen som är tillräckligt stor i alla fall. Inte ännu åtminstone.
UKK, IFU Arena, Fyrishov? På tok för små. Gränby ishall? Är ni totalt galna?
Nej, hoppet för Uppsalas Mellokramare står till den kommande multiarenan på Gränby sportfält. Den har det i och för sig snackats om i ett par decennier vid det här laget. Det vill säga lika länge som Mellos nuvarande upplägg varit rådande.
Vad göra? Tja, kanske marknadsföra Uppsala som en Mellofri zon. Tills vidare i alla fall.