Varje år pratas, skrivs och divideras det kring oxveckorna. De där veckorna i januari då pengarna är spenderade, men högen av räkningar bara växer när "Köp först – betala sedan-festen" är över. De där veckorna då vi förväntas slita som vore vi vagnsdragande oxar, då alla suckar över att långledigheterna är slut och att allt känns, om inte helt svart så i vart fall grått och kallt.
Då sänks mina axlar och allt blir alldeles, alldeles underbart!
Mina nu avslappnade axlar har varit uppdragna sedan oktober, då jag varje år tror att jag ska vara färdig med alla julklappar första veckan i december och att all julmat ska ligga i frysen vid samma tid. Min hjärna har gått på högvarv nonstop och jag har haft parallella planeringar i huvudet i månader. En planering för julklapparna, en annan för maten, en tredje planeringslista för logistiken med resan upp till julfirandet i Norrland, vi är för många för att få plats i en bil och tågen går inte att lita på, en femte för hunden som måste utlokaliseras på grund av katterna som bor där vi ska fira jul och en sjätte för att svärföräldrarna inte ska bli alltför ensamma under juldagarna.
Nu är allt över, jag är tillbaka på jobbet och det känns förbaskat bra. Inget mer att förbereda under överskådlig tid, ingen planering under tretton hela veckor som avslutas med Palmsöndagen då oxveckorna, historiskt sett, tar slut och påskens långledighet tar vid. Högvinterns mörker omsluter mig med mjuka famntag både morgon och kväll och huset kan på nytt få gro igen med pappershögar på varje ledig yta, tvättdrivor i soffan och indraget grusslask som tumlar runt i hallen tills det obarmhärtigt skarpa vårljuset knackar på.
Varje dag den andra lik, en skön lunk då jag slipper tänka på planering annat än för vardagsrutiner med matlåda och någorlunda rena kläder. Logistiken med familjemedlemmarna ligger redan fast utifrån våra arbetsscheman, inga utsvävningar tillåts om pengarna på sparkontot ska förbli orörda, inga gamla släktingar fyller år förrän i vår och det är tillåtet att återgå till linsgrytor och polentagröt.
Ja, oxveckorna är en njutningens tid på flera sätt. Det är då jag ser på mysiga serier, läser, hantverkar, sitter i en fåtölj och bara tomglor ut genom ett fönster och det är då jag skriver. Jag inleder med en helg helt på egen hand i svärföräldrarnas stuga. Där ska jag elda i kaminen, äta färdiglagad mat och skriva.