Sebastian van Baalen och Isak Svensson ser civila ickevåldsmetoder som ett viktigt komplement till det militära försvaret i Ukraina.
Motståndet i Ukraina sker inte enbart med militära medel. Precis som i andra krigshärdar förekommer ett utbrett motstånd med andra metoder än våld. Det kan röra sig om demonstrationer, strejker, bojkotter och blockader.
– Jag definierar gärna civila ickevåldsmetoder brett så att alla ickemilitära former av motstånd räknas in. Gemensamt för dem är att de inte används för att söka samförstånd, utan snarare syftar till att konfrontera motståndaren utan våld, säger Isak Svensson, professor i freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet.
Han och kollegan Sebastian van Baalen, disputerad forskare, skrev nyligen en artikel för Utrikespolitiska institutets nättidning Utrikesmagasinet, där de argumenterar för att civilt motstånd kan komma att spela en avgörande roll för att stoppa Putins krig i Ukraina.
Båda två är överens om att det folkliga ickevåldsmotståndet ensamt är otillräckligt för att besegra den ryska ockupationsmakten. Däremot kan det bli ett viktigt komplement vid sidan av militära insatser och sanktioner från omvärlden.
– Ibland kan man tro att militärt våld och ickevåld är två helt olika strategier. Men forskningen visar att ickevåldmotstånd ofta förekommer inom ramen för väpnat motstånd, säger Isak Svensson.
Sebastian van Baalen exemplifierar från sin egen forskning kring inbördeskrig. Där händer det att väpnande organisationer också organiserar och uppmanar till demonstrationer och protester.
– För vissa rebellgrupper är ickevåldsuppror som en andra front, säger han.
Kan man se ickevåldsmotstånd som ett maktmedel?
– Absolut, och det är viktigt att inse att metoden inte enbart går ut på att övertyga motståndaren om det omöjliga i att försöka kuva ett folk. Det handlar också om att sätta press på ockupationsmakten och få den att inse att kostnaderna för att behålla greppet bara kommer att öka. Vägen till förhandlingsbordet kan på så sätt bli kortare, säger Isak Svensson.
I paletten av motståndshandlingar ingår också exemplet med den ukrainska kvinnan med solrosfröna, ett videoklipp som blivit viralt. Liksom bilderna av sabotaget av vägskyltar för att försvåra de ryska styrkornas framfart.
"Lägg de här solroskärnorona i fickan så kommer det något gott från din kropp när du stupat", säger den ukrainska kvinnan till den ryska soldaten i ett videoklipp som blivit viralt.
– Sådana handlingar kallas everyday resistance, alltså en sorts vardagligt motstånd på individnivå, säger Sebastian van Baalen.
En besläktad form är icke-samarbete, då människor på olika sätt vägrar att samarbeta med ockupationsmakten, kanske genom att strejka eller strunta i att betala skatt.
– Den typen av handlingar är viktiga eftersom alla maktstrukturer till syvende och sist bygger på att det finns människor som är lojala med angriparen. Om maktens stöttepelare börjar mjukna så att lojaliteten undan för undan minskar, är mycket vunnet, säger Isak Svensson.
Det måste finnas stora risker med att utmana en brutal ockupationsmakt även via ickevåldshandlingar?
– Det kan vara oerhört riskabelt. Ändå förekommer det i så gott som alla väpnade konflikter, det har vi kunnat se i forskningen, säger Isak Svensson.
Han exemplifierar med det motstånd som existerade under Islamiska statens brutala styre i bland annat Syrien och Irak för några år sedan.
– Demonstrationer var ovanliga men förekom faktiskt. Motståndet handlade oftare om att människor struntade i att betala skatt, lät barnen vara hemma från skolan eller att studenter och personal drog sig tillbaka från universiteten. Plus alla vardagliga motståndshandlingar som att lyssna på musik eller, bland kvinnor, strunta i att täcka hår och huvud.
"Nej till krig" står skrivet på banderollen som någon hängde upp ovanför Sankt Petersburgs största boulevard Nevskij Prospekt. Hur länge den fick hänga kvar är oklart.
Sebastian van Baalen har uppmärksammat liknande exempel i sin forskning om civilt ickevåldsmotstånd under inbördeskriget i Elfenbenskusten.
– Där gick lastbilschaufförer ut i strejk eftersom de tyckte att rebellerna krävde för mycket i skatter och avgifter vid vägspärrar. Och det fungerade, avgifterna sänktes. Samtidigt är det svårt att säga hur det påverkade kriget totalt sett, säger han.
Både Sebastian van Baalen och Isak Svensson ser det civila ickevåldsmotståndet i Ukraina som en kombination av individuella och organiserade initiativ.
– Att motståndet växte fram så snabbt efter invasionen tror jag beror på att det finns en tradition att bygga vidare på. Både under den orangea revolutionen 2004 och i samband med Majdanprotesterna 2014 förekom folkliga ickevåldsuppror, säger Isak Svensson.