Det anatomiska vetenskapliga genombrottet, koloniala resor och kartografins utveckling är några teman som Camila Sposati bearbetar i sin konst.
Med sin position mellan Domkyrkan och medicinska fakulteten har Uppsala konstmuseum en betydande plats för "Corpus Cosmos", en samlingsutställning med fem konstnärer där det gemensamma temat är tro och vetande.
– Kroppen har alltid fascinerat konstnärer. Den är otroligt central: i konstnärlig utbildning, i hur vi förstår oss själva och i kopplingen mellan kropp och ande, säger Rebecka Wigh Abrahamsson, kurator för utställningen.
I "Corpus Cosmos" står just kroppen och anatomin i centrum, där tanken om kroppen som ett kosmos är central. I utställningen finns historiska tillbakablickar på anatomiska teatrar, som är en inspirationskälla.
"The Host", 2021, av litauiska duon Pakui Hardware som består av Neringa Černiauskaitė och Ugnius Gelguda. Verket gestaltar "ett organ på ett operationsbord i ett tillstånd mellan dödsriket och evigt liv."
Under 1600-talet började fascinationen för kroppen nå nya höjder. På Gustavianum och anatomiska teatern började Olof Rudbeck den äldre att dissekera kroppar inför studenter och betalande allmänhet. Rummet som liknar en amfiteater, har med sitt unika utseende inspirerat många konstnärer genom tiderna, däribland spanska konstnären Camila Sposati som nu ställer ut.
– Utställningen är en hyllning till det rummet, det är som ett konstverk i sig, säger Rebecka Wigh Abrahamsson.
Ingela Ihrmans "Den fertila halvmånen" är skulturerat som ett stort kornax med performancefilm.
Kalmarfödda Ingela Ihrman har gjort sig ett namn genom att på ett lekfullt sätt utforska vad det innebär att vara människa, ofta med hjälp av skulpturer som kostymer där hon bokstavligen antar andra levande arters skepnad. I "Corpus Cosmos" ställer hon ut "Ett fikon" där hon på vernissagedagen själv klär sig i kostymen som ett perfomanceverk.
– Jag har alltid velat klä ut mig. Jag vill inte riktigt synas men samtidigt säga någonting och då funkar ju detta ganska bra. Allting förändras när man är inuti något och det är roligt, säger Ingela Ihrman.
Ingela Ihrmans "Ett fikon" från 2020.
Ett annat av Ihrmans verk är "Jan Lindblads spöke" som är ett performanceverk format som en kostym. Här kan besökaren själv få en känsla av att bli ett med naturen, närmare bestämt med en anakonda, genom att prova kostymen. Verket är inspirerat av naturfilmaren Jan Lindblad, som under 1970-talet i sin iver att få filma en fyra och en halv meter lång anakonda, kastar sig över ormen när den försöker smita. Det blir en brottning på liv och död.
Verket avslutas med en vandring i en tunnelliknande del till en videoinstallation som ska gestalta insidan på anakondan, ifall Lindblad eller vem som helst för den delen, slutade sina dagar i en anakondas mage.
Ingela Ihrman och "Jan Lindblads spöke" från 2023. Här får besökaren chansen att prova kostymen och vara en del av performanceverket.
I Pia Sandströms audiovisuella installation "Jag har sett från insidan" och skulpturen "Kammaren" bearbetas hennes egna erfarenheter av en hjärtoperation.
I "Den fertila halvmånen" närmar sig Ingela Ihrman, genom odlingslandskapen, ämnet fertilitet