Glaskonstnären Jessica Westerberg tog examen från Konstfacks masterprogram Craft! – Keramik och glas år 2024. Samma år fick hon stipendium från stiftelsen Anna-Lisa Thomson till minne.
Från början var det inte alls meningen att glaset skulle bli Jessica Westerbergs material. Första gången hon mötte det var under kandidatutbildningen på Beckmans Designhögskola.
– Det var inte tänkt att jag skulle blåsa själv, men jag blev förälskad vid första försöket, säger hon.
På Kaleido ställer hon ut delar av sin examensutställning från masterprogrammet Craft! – Keramik och glas på Konstfack, "Wordless language of glass". Verken beskrivs som "köttiga, organiska och sköra glasformer" där glasets ordlösa språk kommunicerar med ett ramverk av aluminium och stål, en stor metallkonstruktion som representerar vår samhällsstruktur.
– Vi pressas in i vissa typer av ramar eftersom samhället behöver ha struktur för att fungera. Verken handlar mer om hur vi behöver förhålla oss till vår omvärld och varandra, samtidigt är de en kritik mot samhällsstrukturer som inte tar hänsyn till icke-normativa kroppar.
"Att reflektera över och begrunda mina egna skapelser fördjupar min förståelse för mig själv och min konstnärliga praktik", säger konstnären Jessica Westerberg.
Hon styr materialet i sig men slumpen spelar en stor roll i hennes glasverk. Hon säger att det speglar hela grunden till varför hon gör arbetet, att det finns olikheter mellan verken och att hon inte vill pressa materialet in i något det inte passar att vara i. Slumpen finns inom varje skulptur där det går att se en inre värld, en struktur på insidan av glasväggar och trådar.
– När jag blåser jobbar jag slumpmässigt, för att det ger en ärlig relation mellan mig och glaset, att det får sin vilja fram. Jag söker ett uttryck som handlar om den typen av frihet, jag ser objekten som ett inre kaos vilket är väldigt individuellt för varje person.
Utställningen pågår till och med 2 februari.