Kristjan Aunver är vänsterhänt och har textat kalligrafi i 50 år. Han håller kurser i kalligrafins konst vid Folkuniversitetet och när det behövdes en kalligraf till julkalendern blev han kontaktad.
– Jag var där under en inspelningsdag och skrev "Kapitel 1– 24". Det var en ergonomisk utmaning, jag var tvungen att ta hänsyn till kameran och pappret i boken var bubbligt och svårskrivet. Det skulle ta två timmar, men de visste inte riktigt vad kalligrafi är, de trodde nog att det skulle gå snabbare. Men alla var så trevliga och brydde sig om hur jag mådde, det var en upplevelse, säger Kristjan Aunver.
Det lyser om honom när han pratar om kalligrafi, det går inte att ta miste på hans passion. Han hoppar upp från stolen för att leta fram ark gjorda av kalv- och getskinn som man ursprungligen skrev på.
– Du ska få se några exemplar. Håller man dem mot ljuset kan man se porerna där håren suttit. Jag köpte dem på 80-talet i London och har sparat dem till nåt viktigt. Jag har bara inte kommit på än till vad, kanske när min fru fyller 70 eller när vi firar vår tionde bröllopsdag kanske, säger han och skrockar lätt.
På bordet framför honom ligger flera böcker av kalligrafer som Edward Johnston och Irene Wellington. Den senare levde under 1900-talet och är kalligrafins Rembrandt, enligt Aunver. Kristjan Aunver har i uppdrag att texta diplom till färdiga läkarstudenter.
– Jag brukar säga till mina elever att de kommer att bli bättre människor genom att hålla på med kalligrafi. Genom kalligrafi övar man sig i förståelsen för att det inte är bara är vad man säger utan även hur man säger det, båda är lika viktiga. Man lär sig en 2000-årig tradition och man blir en del av en kultur, säger han.
Det var musiken som ledde den då tonårige Kristjan Aunver in på skönskriften. Amerikanska rockband som "Jefferson Airplane" och "Grateful Dead" gjorde affischer skrivna med kalligrafi, som han tyckte var snygga. Här hoppar han upp från stolen igen för att hämta en av affischerna från en hylla längre in i lägenheten.
– De här affischerna fick mig att förstå att hur man utformar bokstäver är lika viktigt som vad man säger, just för att det ska förstås på det sätt man vill. Det var där det började och jag har aldrig tröttnat. För tre år sedan bestämde jag mig för att lära mig att skriva med höger hand. Jag tänkte att det kan vara bra att kunna om jag får en stroke eller om något annat skulle hända så att jag inte kan använda vänsterhanden.
Enligt professorn och handkirurgen Göran Lundborg har att skriva för hand stor betydelse för människans hjärna. Stora delar hjärnans motoriska och sensoriska delar aktiveras. Det finns tecken på att dagens digitala generation ungdomar inte tränar sina händer lika mycket som förr och en tänkbar följd skulle, enligt Lundborg, kunna vara att händernas representation i hjärnan förändras.
Kristjan Aunver tycker att för att bli en bra kalligraf gäller det att ta alla tillfällen som finns i vardagen till att skriva. En ilsken lapp till tvättstugan blir väl mottagen om den är skriven med snirkliga bokstäver, inköpslistan kan skrivas på papper i stället för i mobilen.
– Det är bra att se på vackra bokstäver, vi har nytta av det när vi tittar på andra saker. Det är även en slags meditationsövning, man har fokus på bokstäverna och gör dem i lugn och ro, säger Kristjan Aunver.