Konstnären Paulina Partanen jobbar mycket med vad hon kallar "gränsvarelser" i sin konst, varelser som på något sätt korsar gränser och bryter normer. "Ofta väcker det någon form av känsla", säger hon.
En googling på ordet "sjöjungfru" resulterar i en uppsjö av bilder på kvinnor i bikinitoppar och med fenor i stället för ben. Denna stereotypa bild ville konstnären och Uppsalabon Paulina Partanen utmana i sin utställning "Rara styggelse" där hon skapat det motsatta – sjöjungfrur med fiskhuvuden och mänskliga underkroppar.
– I grunden är de helt vanliga sjöjungfrur, men de blir lite motbjudande när man vänder på konceptet. Det är en kritik mot hur kvinnliga varelser ofta sexualiserats, säger hon.
De omvända figurerna blir mer absurda och hon har fått blandade reaktioner på sina varelser.
– Vissa tycker att de är roliga och andra tycker att de nästan är obehagliga. Men folk reagerar och det gillar jag.
Vad reaktionen blir spelar inte så stor roll, så länge hennes konst väcker känslor och tankar hos betraktaren menar Paulina Partanen.
– Jag stod själv i ateljén och kunde inte hålla mig för skratt när jag satte ihop delarna till min första stora sjöjungfru. Den var så himla ful, men samtidigt tyckte jag så mycket om den.
Utställningen består av tre sjöjungfrur i fullskalig storlek men i olika "åldrar". Den minsta av de stora verken är ungefär 80 centimenter lång och ska likna ett barn, medan den största är stor som en vuxen människa.
– Om du skulle möta en inverterad sjöjungfrubebis på stan så ska det vara så stor den är, skrattar Paulina.
De stora figurerna är i huvudsak nåltovade, men just eftersom de är så stora har de först skulpterats i skumgummi och sedan byggts på med ull. På utställningen finns även några mindre, gipsgjutna sjöjungfrur samt en halvkroppsmask för de besökare som vill testa på att själv vara en inverterad sjöjungfru.
Till vänster syns det 80 centimenter långa sjöjungfrubarnet i ull och skumgummi. Till höger några mindre inverterade sjöjungfrur i nålfiltad ull.
Att skapa dessa skulpturer har varit en lång process med tanke på det tidskrävande arbetet att nåltova, en yta på en kvadratcentimeter kan innebära runt 100 nålstick. Men efter många månaders arbete är resultatet nu här, hennes första egna större utställning.
– Det är såklart jätteroligt men också ganska läskigt.
Paulina Partanen är i grunden religionshistoriker, men jobbar just nu deltid som kostymör på Teater Blanca när hon inte är i ateljén och skapar.
Utställningen finns att se 28 oktober till 18 november i Kaleidos galleri.