– Vi välkomnar debatten, det visar att det vi gör engagerar Uppsalaborna och att verket, som vill belysa olika aspekter av demokrati, öppenhet och mänskliga rättigheter, har relevans för många, säger Sten Bernhardsson, kulturdirektör.
– Men om vi får vara självkritiska hade vi kunnat vara lite bättre på att informera om verket från början, vi kunde ha haft en bättre dialog med kommuninnevånarna. Det är så tråkigt när debatten får en låg nivå och blir till rena personangrepp.
– Debatten skärper oss ändå inför vårt framtida arbete, säger Sabina Andersson, avdelningschef för strategi och omvärld på kulturförvaltningen.
Men just hon har varit delaktig som tjänsteman i detta konstprojekt under bara ett halvår. Projektet med Uppsalas paradgatas konst har pågått sedan politikerna i kulturnämnden fattade beslutet 2012. Kulturnämnden är utbytt sedan dess. Då beslutet fattades var alliansen i majoritet. Nu är det de röd-gröna. Några av tjänstemännen på kulturförvaltningen är inte de samma som var med då.
Men kulturförvaltningsdirektören Sten Bernhardsson hör till dem som varit med från början.
– Konstprojektet för paradgatan var ända från början diffust, det ingick i konstnärens uppdrag att delarna i projektet kunde förändras under uppdragets gång, säger Sten Bernhardsson.
– I en process med konstnärlig gestaltning i Uppsala är det politikerna i kulturnämnden som bestämmer om vad som ska till, men de bestämmer inte över det konstnärliga innehållet. Det gör konstnären själv. Vi på kulturförvaltningen får i uppdrag av nämnden att se till hur projekt verkställs, berättar han.
– Men en politiker ska aldrig ta ställning till innehållet i ett konstnärligt verk. För både dem och oss tjänstemän är det principen om ”armlängds avstånd” som gäller till konstnären och hur han eller hon utformar sin konst och det har gällt hittills. Ytterst är det en fråga om yttrandefrihet, fortsätter Sten Bernhardsson.
Ett konstnärligt projekt i offentlig miljö börjar med att någon, medarbetare på kommunen, politiker eller en konstnär själv, har en idé till konstnärlig gestaltning av en viss plats. Förslaget blir ett ärende hos kulturnämnden som beslutar att ge en konstnär i uppdrag att göra en skiss på förslag till hur det kan se ut. En budget görs för projektet, beslut fattas av kulturnämnden som också ger i uppdrag till konstnären att fullfölja projektet.
I detta fall var det stadsförvaltningens idé om att ha konstnärlig gestaltning längs med Drottninggatan och Vaksalagatan, fram till Vaksalatorg. Man ville förnya stråket till att bli ”Uppsalas paradgata” och gav i uppdrag till kulturnämnden att ordna med den konstnärliga gestaltningen. Vilket alltså är en mindre del av gatans totala uppfräschning.
Under hela processen har kulturförvaltningen och Uppsala kommun haft en dialog med konstnären. Men kommunen brukar utse en projektledare som ska verka mellan politiker, förvaltning och konstnär. Den som utsågs då projektet inleddes har gått i pension. Hennes efterträdare fick ett nytt jobb i juni i år och tjänsten är vakant, rekryteringen för en ny person på posten pågår.
När det gäller viadukten över Vaksalagatan har stadsbyggnadsförvaltningen helt nyligen beslutat om en ny cykelväg som ska gå på utsidan av viadukten. Den ska byggas där det var planerat att det skulle vara någon form av konstnärlig gestaltning.
– Ingen på kulturförvaltningen kände till detta från början, säger Sabina Andersson.
– Det är också andra delar att ta hänsyn till här, som att Banverket behöver göra hållfasthetsinspektioner av området med jämna mellanrum och då ska konstverket på viadukten vara möjligt att ta bort.
Många faktorer spelar således in på verkets utformning och än är det inte riktigt klart exakt hur det ska bli.
– Mycket av vårt arbete är ett möte med det okända. Det är omöjligt att förutse vilka strängar ett konstverk kommer att slå an, säger Sten Bernhardsson.