Det gĂ„r bra för SigtunakonstnĂ€ren Cecilia Levy just nu. Hon deltar i Nationalmuseums pĂ„gĂ„ende vandringsutstĂ€llning âSlow artâ och har dessutom fĂ„tt en bestĂ€llning pĂ„ ett stort offentligt verk till den nya huvudentrĂ©n pĂ„ Karolinska sjukhuset. NĂ€r man ser utstĂ€llningen âFlux â i stĂ€ndig förĂ€ndringâ pĂ„ Keleido Ă€r det lĂ€tt att förstĂ„ varför.
Cecilia Levy ger gamla böcker ett nytt liv som gÄtfulla objekt och skulpturer. Boksidorna klipps i bitar och limmas ihop pÄ nytt. à teruppstÄndna som nÄgonting annat. Orden finns fortfarande kvar, och ibland har de betydelse ocksÄ i det nya sammanhanget. Ett ord som blinkar fram och blir tydbart i massan av klippta bitar Àr en tacksam effekt. Men det Àr inte bara orden det handlar om. Det gulnande papperets fysiska egenskaper Àr minst lika viktiga. De berÀttelser som har bott i böckerna finns emellertid kvar och kanske Àr det dÀrför skulpturerna blir sÄ lockande. Det Àr nÀstan som om böckerna förÀdlats och inte förstörts, som om de har hittat ett sammanhang dÀr de inte Àr beroende av en nyckfull lÀsare.
Stora frökapslar eller kokonger, skÄlar, koppar och stövlar. Ibland under kupor av glas, men oftast liggande i egen naket majestÀt och mycket svÄra att lÄta bli att pilla pÄ. Det Àr vÀldigt spÀnnande att se att det tunna materialet blir sÄ pÄtagligt och kÀnns sÄ tungt. Om man Àr klÄfingrig och inte kan hÄlla sig frÄn att röra verken blir man förvÄnad över en stor skÄl med ett kraftfullt uttryck liksom skÀlver till som om den vore en fjÀder pÄ vÀg att gripas av vinden.
TyvÀrr Àr den lilla utstÀllningen ruggigt överhÀngd, vilket Àr en smula förvÄnande eftersom objekten i sig Àr sÄ kÀnsligt utförda. En tredjedel av verken hade varit mer Àn nog. Cecilia Levys suggestiva origami krÀver rum.
En motsvarande specialinriktning hittar man pÄ Galleri 1, dÀr Isa Dahlin visar textila bilder utförda i damastteknik. VÀldiga skyskrapor som nÀstan Àr reducerade till siluetter och mer optiskt utforskande mönster dominerar utstÀllningen, och passar ocksÄ vÀldigt bra med damastvÀvens nÀstan reliefartade effekt. Det Àr alltid behagligt att se en urÄldrig hantverksteknik som behandlas med skicklighet och entusiasm, och fÄr ett slags samtida relevans. OcksÄ hÀr skulle helheten dock vinna mycket om antalet visade verk var mindre.
Mer spretigt blir det pĂ„ Ă huset, dĂ€r 17 konstnĂ€rer frĂ„n föreningen GĂ€vle Konstgrafiker Ă€r pĂ„ besök. HĂ€r sticker uttrycken Ă„t alla möjliga hĂ„ll, och det Ă€r ocksĂ„ den stora behĂ„llningen med utstĂ€llningen. Grafiken Ă€r ett fantastiskt medium â tillgĂ€ngligt, varierat, lĂ€tt att konsumera och förhĂ„llandevis ofta vĂ€l utfört. Det Ă€r inte utan att man skĂ€nker en tanke till det nedbrunna Grafikens hus i Mariefred och hoppas att de ska lyckas Ă„teruppbygga verksamheten.
GĂ€vle Konstgrafiker visar prov pĂ„ klassiska etsningar, torrnĂ„l, kartongtryck och serigrafi. För att bara nĂ€mna nĂ„gra tekniker. PĂ„fallande ofta kombineras dessutom flera olika tekniker, vilket ger ett piggt intryck. Screentryck möter exempelvis bĂ„de broderi (Malin Wikström) och emalj (Pamela Törn Skoglund) i trevliga utföranden. En höjdpunkt Ă€r Margareta Danhards âHarsa 7.5 enâ, ett verk i blandteknik som söker det tredimensionella. Anna Carin Landelius imponerar ocksĂ„ med en serie bilder i torrnĂ„l som osentimentalt Ă„terger tandborste, hĂ„rborste och nĂ„gra anonyma avlopp i olika handfat. HĂ€r finns ett sökande, konceptuellt perspektiv som man inte ser sĂ„ ofta nĂ€r det handlar om grafik.