En behållare rymmer en liten mängd vatten från bäcken i Fiby skog, en annan är halvfylld med brungult, humusrikt myrvatten från en hemlig myr. I en tredje syns vatten från Sävaån.
– Ser du att vattnet nästan är lite citronfärgat? Det är från Sävaån som rinner förbi där jag bor, säger Elin Sundström och smeker glaset på den munblåsta skapelsen.
Elin Sundström studerar sista året på Konstfacks masterprogram Craft – keramik och glas och utställningen är en del av hennes pågående projekt "Till källan". Hon har också tilldelats Region Uppsalas kulturstipendium som stöd för att ge ut sitt förra konstprojekt "River-and-I" i bokform. Hon deltar även i årets stipendiatutställning på Uppsala konstmuseum.
Hon söker efter en djupare kontakt med naturen i stället för att enbart se den som en resurs att använda.
– Jag jobbar med olika platser, vid varje plats finns ett vattendrag. Jag har en stark kommunikation med vattnet, det ger mig tydliga svar på vad jag ska göra härnäst.
Hur får du svar av ett vatten?
– Svaret kommer ofta som en bild av en händelse. Det kräver att jag sätter mig ner tyst och lyssnar. Det svåraste i det stadiet är att inte gå över till att lyssna till mina egna kreativa impulser. Men jag känner igen bilden genom att den har en annan kvalitet än mina egna idéer, säger Elin Sundström.
När hon har svaret skapar hon ett föremål utifrån det. Som en kåsa i lera. Sedan vänder hon tillbaka till platsen och utför en handling, en slags ritual som hon dokumenterar. Dokumentationen är det som publiken får se. I sitt tidigare projekt "River-and-I" som till viss del finns med i utställningen, förenade hon hantverket med poesi, filosofi och en tydlig samhällskritik.
Naturen är en stor inspirationskälla även för Elin Sundströms mamma, Eva Sundström. Hon arbetar främst med brukstextilier, i utställningen syns bland annat växtfärgade plädar vävda i diamantkypert, trasmattor och linne. Miljöhänsyn, kvalitet, färg, form och funktion är lika viktiga. Hon skapar helst med långsamma tekniker.
– Det ger ett annat perspektiv. Jag tycker om att arbeta med tekniker som tar tid och jag arbetar från grunden. Det är en av mina drivkrafter, ett behov, jag får ro av det och det gör mig glad att göra något tillsammans med naturen som blir vackert, säger Eva Sundström.
Garnet till de vävda plädarna är växtfärgat, hon plockar växterna och färgar garnet på egen hand. När hon vävt klart en pläd bereder hon den genom att lägga den i badkaret tillsammans med såpa och vatten. Därefter kliver hon själv ner i badkaret med sina bara fötter och stampar omkring på pläden. En behandling som får ullens fjälliga fibrer att resa sig och haka i varandra. När det är dags att skölja ur såpan tar hon hjälp av tvättmaskinen och därefter rullar hon upp den på en tjock plastrulle så pläden ska slätas ut. Metoden gör att väven krymper, pläden blir starkare och får mer glans.
– Min konstnärliga sida har alltid funnits med mig, jag har hållit på med textil sedan jag var fyra år, säger Eva Sundström.
Sadelmakarlängan i Österbybruk drivs av keramikern Katarina Persson. Hon anordnar nio utställningar per år. Elin och Eva Sundströms utställning av keramik och textil är den sista för 2020 och pågår till och med 20 december.
Stipendiatutställningen på Upplands konstmuseum pågår 5 december – 7 februari.