Den som promenerat vid gula stigen mittemot Studenternas har förmodligen stött på ett massivt monument mitt bland tallarna. Skulpturen, som är placerad på en 28 meter hög pelare, är skapad av en av Sveriges främsta skulptörer, Carl Milles, och i år har den tronat över Uppsala i hundra år. Men varför har vi egentligen ett stort krigsmonument ståendes mitt i skogen?
Det var Uppsala studentkår som redan 1871 kom med idén att man skulle skapa ett Sten Sturemonument. Det låg i tiden att varje stad skulle ha en stor skulptur över sina hjältar och Uppsalastudenterna hade inspirerats av Stockholm som redan uppfört flera liknande monument.
– Studenterna hade inte så mycket att göra på fritiden. Då kunde man ägna sig åt sådant här, säger Lisen Hessner som har varit kulturstrateg i Uppsala kommun och skrivit en bok om stadens offentliga konst.
När det kom till frågan om hur man skulle betala för det tycktes det självklara svaret för Uppsalastudenterna vara sång. Kommunen stod bara för marken, så all finansiering kom från privata donatorer.
– De åkte land och rike runt med Allmänna sången och samlade in pengar, säger Lisen Hessner.
Carl Milles, som skapat statyn, ses idag som en av Sveriges främsta skulptörer och under 1900-talet ville var och varannan svensk stad ha en egen Milles-staty på sitt torg. Men när studentkåren utlyste en tävling om vem som skulle få skapa Sten Sturemonumentet var Milles fortfarande relativt okänd och han hamnade därför på en snopen fjärde plats.
– Milles var säker på att få uppdraget som han hade gett titeln ”Granit”, men han fick en fjärde plats och blev väldigt besviken, säger Evelina Berglund som ansvarar för samlingarna och arkiven på museet Millesgården.
Bland studenterna hade det dock uppstått en Millesvurm och en namninsamling startades för att låta honom ta över uppdraget.
– Det var ett otroligt tjafs hela tiden. Så kan det vara i Uppsala nu med. Vi är en stad med många invånare som tycker väldigt mycket, därför tar det tid att få igenom sådana här projekt, säger Lisen Hessner.
För Millesmonumentet dröjde det hela 54 år att gå från idé till verklighet. När det väl invigdes 1925 var det med pompa och ståt och finbesök från kung Gustav V. Monumentet blev också Milles stora genombrott.
– Det uppmärksammades så mycket att alla som hade intresse för konst och kultur i Sverige blev bekanta med hans namn, säger Evelina Berglund.
Även monumentets plats har varit ämne för en hel del tjafs och diskussioner. Medan Millesstatyerna i andra städer i Sverige fått en placering i stadens hjärta, har Sten Sturemonumentet liksom gömts undan på Kronåsen. Placeringen har ifrågasatts i närtid av personer som tycker att den syns för dåligt.
Men diskussionen är inget nytt – redan för hundra år sedan väckte placeringen livliga diskussioner. Milles själv hade från början tänkt sig att den skulle stå på Riddartorget. Andra förslag som diskuterades var Knäppingen och Slottsbacken, innan valet till slut föll på Kronåsen.
Att ett liknande monument skulle kunna resas i Uppsala idag har Lisen Hessner svårt att tro.
– Det har helt gått ur tiden. De var romantiker och ville hylla sina gamla hjältar medan konsten idag fyller en helt annan uppgift. Ibland höjs det röster som vill riva sådana här gamla monument, men jag ser det som att monumentet berättar mycket om vår historia.