En hög med vad som ser ut som bitar från en rasad byggnad sträcker sig upp mot slottsrummets tak. Ett dämpat ljus från ett täckt fönster faller över stenhögen som till en början inte ser så mycket ut för världen. När konstnären bakom verket däremot börjar tala förstår man snabbt att dessa stenar är en del av Uppsalas historia, och en symbol för mänsklighetens flyktighet.
– Det är gamla rivna bitar av slottet och salen vi står i. Uppbyggda världar, föreställande himmelska och eftersträvansvärda platser, som i många år legat arkiverade i slottets källare, säger Signe Johannessen.
Tillsammans med sju andra internationella konstnärer ställer Signe Johannessen ut detta konstverk under Uppsala konstmuseums nya utställning "En postum resa in i framtiden". Åtta konstnärer möter Uppsalakonstnären Sten Eklunds klassiska konstverk från 1971, "Kullahusets hemlighet".
"Det fanns luft som fyllde deras lungor" står det skrivet med kol på en av väggarna.
Texten är en del av My Lindhs konstverk "Det fanns nu" där tio korta texter placerats ut på väggarna runt om i museet. Skrivna i dåtid är de tänkta att få betraktaren att stanna upp, tänka efter. Som att någon berättar om något som varit.
– Helt vardagligt men också poetiskt, säger My Lindh, som genom konstverket vill lyfta en förgänglig värld.
Likt Signe Johannessens konstverk tänjer det på gränserna mellan dåtid och nutid. Utställningen berör genomgående tanken om hur dåtid skapar det vi är nu, men även det vi blir imorgon och gränsen mellan det som är nu och det som var då utmanas.
– Stenarna som jag använt är av material skapat för många tusen år sedan som malts ner, byggts upp, tagits isär och nu byggts upp igen till detta konstverk, säger Signe Johannessen.
Det är i ifrågasättandet av det rationella, det klassiska sättet att förstå världen, som vi möter Sten Eklunds klassiska konstverk. I 53 handkolorerade etsningar med tillhörande korta texter får vi ta del av den fiktiva vetenskapsmannen Paléens upptäckter i ett gömt samhälle. När han kommer dit förstår han inte vad han ser, alla människor är borta och där finns föremål, maskiner och grödor han inte känner igen. Med ett vetenskapligt angreppssätt försöker han förklara och förstå det han ser.
– Kullahusets hemlighet har så otroligt många lager, säger Rebecka Wigh Abrahamsson, curator för utställningen.
– Det blir en skrattspegel mot nyttosamhället när Paléen upptäcker till synes nyttolösa odlingar, det lyfter att något inte står rätt till med vårt samhälle, vardagliga saker ifrågasätts och Sten Eklund uttrycker sin egen känsla av att vara fången i sin egen verklighet, säger hon.
Ny teknik, blandat med det vi förstår, det rationella och det subjektiva, möts vi av i Johannes Heldéns olika konstverk. En konstnär som blandar akvarell och modeller med AI och programmering för att skapa konstverk som inte bara följer den långa tidslinjen vi kan se i de andra verken, men som även rör sig mellan det vi förstår, och det som vi inte förstår men försöker förklara.
– Jag inspireras av hur vi kan använda framtiden för att bli medvetna om nuet, och vad som händer i processen mellan det som är mest rationellt och det som är subjektivt, säger Johannes Heldén.
I konstverket "encyclopedia" leker Johannes Heldén med tanken kring en artefakt som kommer från framtiden, kanske ett museum, vi känner igen det, men vi vet inte vad det är, eller vad det har för funktion. Fyra väskor berättar genom datorgenererad text fyra olika öden för växter vilka nu kan sörjas i förtid. Två av dessa finns att hitta i konstmuseet under utställningen.
– Det är intressant hur detaljer i vår tillvaro, som vi inte tänker på, kan ha stor betydelse, säger Rebecka Wight Abrahamsson, som med utställningen vill öppna oss, få oss att tänka bortom vår existens.
Som när ett till synes alldagligt stenras beskriver en tankegång kring vår plats i samtiden och att vi bara är en del av allt som blir och har varit. "En postum resa in i framtiden" är en utställning som enligt Rebecka Wight Abrahamsson undersöker användandet av det imaginära.
– Jag ville se hur vi genom fantasin kan skapa en annan sorts förståelse för det vi är och det vi står inför i en kulturell och planetär kris, säger hon.