Det som följde när skotten inte längre hördes var en stor tystnad, en tystnad som Penja Hesselbäck nu har försökt spegla i fotografierna som utgör utställningen "Greetings from Dystopia".
– Jag har förstått att man inte kan undvika det tysta, dystra landskap som vi alla bör inom oss, man måste acceptera att det finns där och att det inte bara är något fult och dåligt, säger hon.
I den pågående utställningen ”Greetings from Dystopia” visar Penja Hesselbäck en serie fotografier som kan ses som vykort från detta inre landskap, som hon alltså har valt att kalla Dystopia.
De mörka, dystra och vemodiga bilderna från Dystopia har Penja Hesselbäck gett muntra titlar som står i klar kontrast till motiven, detta för att skapa en diskrepans mellan text och bild.
– Jag har försökt hitta det vackra i det fula för att kunna förstå vad vårt inre Dystopia vill säga oss människor, men jag har också försökt fånga glappet som finns däremellan, säger hon.
Vårt inre Dystopia, menar Penja Hesselbäck, uppmanar oss om att erkänna det som en betydelsefull del av oss själva.
– Det påminner oss om att det finns där, att det är vemodigt och tyst men samtidigt förunderligt tröstande, säger hon.
”Greetings from Dystopia” visas på Å-huset till och med 7 oktober.