Sara Ekholm Eriksson är nyinflyttad i sin ateljé i Hospitalet.
Sara Ekholm Eriksson flyttade in i sin konstateljé i Ateljéföreningen Hospitalet i Ulleråker i augusti i år. Som mottagare av Uppsala kommuns stipendium till nyutexaminerade bildkonstnärer, har hon fri tillgång till ateljé under ett år samt möjlighet att ställa ut på Uppsala konstmuseum. Samtidigt har hon fått flera andra stipendier.
– Mycket har hänt men inget av det har hänt än, om du förstår vad jag menar, allt arbete ligger framför mig, säger hon medan vi går i den långa korridoren fram till ateljén.
Jo, det har hänt en hel del. Förutom kommunstipendiet har hon tilldelats Maria Bonnier Dahlins stipendium om 100 000 kronor samt möjligheten att ställa ut i Bonniers konsthall i november. Sara Ekholm Eriksson har även fått Anna-Lisa Thomsons stipendium om 75 000 kronor och möjlighet till en grupputställning i juni 2023 på Uppsala konstmuseum. Listan kan göras längre.
Hon arbetar även tvärvetenskapligt med bland andra forskare, musiker och ekologer där fakta och fiktion blandas. En vetsaga, det vill säga en blandning av vetenskap och saga, en berättelse i science fiction-stil.
Och det går bra nu.
– Ja, det hade jag inte väntat mig så här direkt efter att jag slutat Kungliga Konsthögskolan. Att kunna ägna sig helt åt konsten, det är något man drömmer om och som jag nu kan göra, säger hon.
Sten ihop med rinnande glas.
Sten, glas och vatten har varit hennes material under några år. Hennes skulpturer har beskrivits som både drömlika och biologiska. Hon utgår från naturen och har ett starkt miljöengagemang. Samtidigt får hon ett styng av dåligt samvete för att hon själv tar från naturen som omger oss.
– Jag vill jobba med naturmaterial, det känns mycket bättre än till exempel plast. Samtidigt tar också jag från naturen, det blir så påtagligt i ett stenbrott där man bokstavligen bryter bort sten från berget, säger Sara Ekholm Eriksson samtidigt som hon energiskt reser sig upp och går omkring i ateljén.
Hon visar på ett stort konstverk i kalksten där hon huggit ut mönster som ormar och fossiler och fortsätter:
– Likaså när jag hackar sönder kalksten, det känns väldigt brutalt att hacka sönder sedimentlager där fossiler som är många miljoner år gamla lossnar, små snäckor till exempel. Men det är samtidigt väldigt intressant.
Miljoner år gamla fossiler som små små snäckor, föll ur under arbetet med konstverket, berättar Sara Ekholm Eriksson.
Hon pekar på små ihåligheter där avtryck från pyttesmå snäckor finns kvar. Hon plockar upp koraller. De ser äkta ut men är framställda med 3D-print. Dessa har hon skapat för ett samarbete med Göteborgs universitet; Life Lophelia – Restaurering av ögonkorall. De ska ner i havet utanför norra Bohuslän.
– Larver ska dras till de små hål och skrymslen som finns i 3D-korallerna. Vi hoppas på att de nästan utdöda korallreven kan byggas upp igen, men vi får se om det lyckas, säger Sara Ekholm Eriksson.
Korall gjord i 3D-print. De används i ett forskningsprojekt som Sara Ekholm Eriksson deltar i.
Som om detta inte skulle räcka berättar hon om ett offentligt konstverk hon ska göra i samarbete med Art Lab Gnesta och Sörmlands museum. Hennes konst, ännu inte skapad, ska även smycka en kyrka. I sin hemstad Uppsala, arbetar hon tillsammans i kollektivet Cluster 8 med en kvantfysiker, andra konstnärer och en konstvetare med en utställning till februari 2023.
– Vi arbetar med Gustaf Sandbergs arkiv från Abisko. Det har legat där länge, långt efter hans död och skulle slängas, men en del av hans biologiska samlingar finns här i Uppsala på Evolutionsmuseet. Vi vill föra samman den med den i Abisko, säger Sara Ekholm Eriksson.