Utställningen "Ständigt sökande" på Uppsala konstmuseum tar ett allomfattande grepp om Tyra Kleens konstnärskap, liv, resor och andliga nyfikenhet.
Från 12 oktober till 23 februari visas den hittills största presentationen med verk av konstnären, fotografen, världsresenären och inte minst andliga sökaren Tyra Kleen.
I samarbete med Karin Ström Lehander, doktorand i konstvetenskap vid universitetet i Åbo, har Helena Scragg vid Norrköpings konstmuseum kurerat de 146 föremålen.
– Tyra Kleen växte upp i en dynamisk tid. Hon var nyfiken på det senaste inom forskning och vetenskap. Vi har exempelvis ett spännande foto där hon låtit röntga sin hand. Med telefonen kunde man plötsligt kommunicera på långt avstånd och nu väcks också intresse och funderingar om vi hur kan nå varandra genom andra vägar. En ny esoterisk rörelse växer fram, säger Helena Scragg.
– Ja, i dag skulle vi kanske säga new age, men då togs teosofi, alkemi, spiritistiska seanser och ockultism på stort allvar, även i hovkretsar faktiskt. Det här lockade Tyra. Det ser vi i hennes konst och dagböcker, inflikar Karin Ström Lehander, som i sin forskning tagit del av konstnärens hela kvarlåtenskap.
Välutbildad på flera av Europas konstskolor följde Tyra Kleen varken den nationalromantiska strömmen eller for till ”svenskkolonin” i Paris. Nej, tvärtom genomförde hon på egen hand årslånga resor till Egypten, Indien, Sri Lanka och Indonesien med sin längtan efter djupare förståelse för andra kulturers konst, filosofi och religion. I en tid då kvinnor knappt tog en promenad utan sällskap.
Hon var en modern och mobil kosmopolit, som kunde sova på en tågstation eller utomhus i Indien, alltid med kamera, antecknings- och skissblock i fickan.
”Jag är vagabond av födsel och ohejdad vana”, skriver Tyra och reser med båt till Java och Bali för att måla rituella dansare eller besöka en ”opiumhåla i Egyptens syndiga kvarter”.
Under sin livstid var Tyra Kleen en känd och etablerad konstnär vars verk visats på gallerier och museer världen över. Efter sin död testamenterade hon sin kvarlåtenskap med förbehållet att den får tas fram femtio år efter hennes död. Nu visas hennes fotografier, färgstarka illustrationer, symboliskt laddade litografier och målningar varav flera är nyupptäckta verk.
I hennes bilder samsas det morbida med det sköna.