– Jag gör små objekt, jag behöver scenografi, ett presentationsmaterial som framhäver mina smycken så de inte ska försvinna i utställningsrummet, säger Kajsa Lindberg som håller på att förbereda i utställningslokalen.
Det är en speciell helg med skärpta coronarestriktioner i Uppsala. Kajsa Lindberg känner sig lite tudelad till att bjuda in till utställningen.
Hennes verk har sin utgångspunkt i vardagliga former och föremål, sådant som vi knappt lägger märke till och kanske tar för givet. Ofta är det bokstäver, tecken och små instruktionsteckningar, men det kan också vara disktrasor, tumstockar eller den myrkrigsmönstrade insidan på försändelsen med bankkoder. Mycket är upphittat material, på gränsen till skräp, men det bär på en berättelse om en annan funktion.
– Det går ut på att jag ser saker i mitt hem på vägen till ateljén. Jag samlar på dem bildmässigt och fysiskt som tumstockar och disktrasor. Det började med att jag ärvde min farfars verkstad med bland annat tumstockar som var trasiga, säger Kajsa Lindberg.
Hon gör upprepande mönster, samma bild återkommer. Själva samlandet ser hon också som en form av upprepning och hon finner en trygghet i system som återkommer.
– Det finns system som vi hittat på som förenklar våra liv, en meter är en meter, ett a är ett a, system som gör att vi förstår varandra. Det händer något med dem när jag bryter upp dem, jag gör små förskjutningar från ursprungsfunktionen, men den skiner ändå igenom, säger hon.
Den konkreta tillverkningen är delvis traditionell smyckeskonst. Hon arbetar med guldsmedssåg, tillverkar pärlor och fogar ihop halsbanden för hand på traditionellt vis med knutar mellan pärlorna. Materialen; mjölkkartong, disktrasor, tumstockar, sticker ut. Kajsa Lindberg tänker aldrig på en specifik bärare när hon gör smyckena, det handlar mer om vad hon vill ha sagt. En viss kategori människor har råd att köpa hennes smycken, oftast äldre personer. Även om materialen i princip inte kostar så är smyckena tidsödande att framställa, och inte möjliga att masstillverka.
– I såna här tider har konst stor betydelse. Det är inte direkt nödvändigt för överlevnad, men mycket annat i våra liv är inte heller livsnödvändigt som till exempel att surfa på nätet, titta på sport eller att träffa andra människor varje dag, vi kan leva våra liv utan det, men det tillför massor, säger Kajsa Lindberg.