Pavel Otdelnov har själv besökt det gamla industriområdet i hemstaden Dzerzhinsk. Mycket är avstängt, men det går att ta sig genom stängslen.
Pavel Otdelnov hör till de ledande konstnärerna i dagens Ryssland och finns representerad på museer och gallerier i Moskva och Sankt Petersburg. Otdelnov betraktar "Promzona" som sitt hittills mest ambitiösa och personliga projekt, berättar han under en pressvisning ett par dagar innan utställningen öppnar.
I fokus står ett övergivet industriområde i utkanterna av staden Dzerzhinsk i centrala Ryssland. På Sovjettiden låg här den kemiska industrins hjärta, i dag liknar miljön mest ett post-apokalyptiskt landskap. Ruinerna av fabrikerna rasar samman mer och mer för varje år som går. Men att jämna dem med marken vore helt enkelt för dyrt. Och troligen förknippat med stora risker – det mesta är förgiftat.
Pavel Otdelnov är född i staden och påbörjade 2015 sin journalistiska research och sitt konstnärliga arbete som fyra år senare ledde fram till "Promzona", det ryska ordet för industrizon.
– Jag har utgått från min egen släkts historia. I tre generationer jobbade min familj på de kemiska fabrikerna med start strax före andra världskriget. Då handlade det om tillverkning av kemiska stridsmedel, berättar Pavel Otdelnov.
Efter kriget ställdes produktionen om till råvaror som den sovjetiska industrin efterfrågade. Bland annat framställdes kaprolaktam, som används vid tillverkning av ogräsmedel som DDT. Efter Sovjetunionens kollaps i början på 1990-talet privatiserades de få lönsamma industrierna och blev underleverantörer till internationella kosmetikföretag som Wella och Schwartzkopf.
Att naturen håller på att ta tillbaka förlorad mark i den öde industrizonen framgår av Pavel Otdelnovs utställning.
I dag ligger området öde. Verkstäder och fabriker är övergivna, och på en av drönarfilmerna som ingår i utställningen syns tydligt hur växtligheten håller på att återta kommandot över området.
– Det finns knappt ens några spår av arbetarförläggningarna där mina förfäder levde så sent som i mitten av 1900-talet, säger Pavel Otdelnov, vars pappa föddes i en av barackerna.
– Min far jobbade hela sitt liv i den kemiska industrin. Jag minns att mamma alltid hade en hink med vatten på spisen där hon kokade hans lakan som hade blivit alldeles gula av klor- och fosgenföreningar. Trots gasmask och skyddsdräkt hade ämnena trängt in i huden.
Skyddsåtgärderna var givetvis bristfälliga överlag, och oräkneliga arbetare skadades för livet eller dog i förtid.
Pavel Otdelnov är i Uppsala för att presentera sin utställning "Promzona", där han kartlägger ett sovjetiskt industrilandskap.
En av utställningens målningar föreställer en explosion som år 1960 inträffade i verkstad nr.6 på fabriken Kaprolaktam. En gasläcka orsakade katastrofen och skiftlagets samtliga tolv arbetares dog.
– Alla efterlevande fick skriva på sekretessavtal och lova att inte yppa något, men alla visste förstås vad som hänt. I tidningarna skrevs inte en rad om händelsen, bara ett fotografi taget från helikopter blev bevarat i fabrikens arkiv. Utifrån det fotot har jag målat en "tidningsbild" med grova pixlar på en stor duk. För mig handlar det om att fylla en lucka i det historiska minnet, säger Pavel Otdelnov.
De trasiga gasmaskerna är en del av restavfallet från det sovjetiska samhälle som till en början präglades av utopiska visioner.
Rebecka Wigh Abrahamsson, utställningens curator och intendent på Uppsala konstmuseum, gläds åt att få introducera Pavel Otdelnovs konstnärskap i Sverige.
– Utställningen har ett mycket specifikt tilltal med bäring på många teman. Man kan se "Promzona" som en post-sovjetisk tidsbubbla eller ett sorts kvasimuseum med fem kapitel där denna specifika zon kartläggs, säger hon.