Hur märks det på din konst att du är spelutvecklare?
– Inte alls faktiskt. Det är hela grejen att konsten är en kreativ ventil och kontrast till mitt vanliga jobb. Men som chef jobbar jag mycket med planering och korta deadlines och det gör att jag vet när jag ska sluta pilla på en tavla eller skulptur och gå vidare.
Vad ställer du ut?
– Skulpturer. Dels dekorerade kranier, fast inga riktiga skallar, dels dockor med döskallehuvuden, som små mardrömstomtar.
Vilka material jobbar du med?
– Mycket gips och tyg. Basen i gubbarna är papier-maché, hönsnät, metalltråd och trä. Kranierna är gjorda av en slags hårdplast.
Varför gör du kranier och läskiga ansikten?
– Jag har dragits till den estetiken sedan tidiga tonåren. Det finns en mystik i det. I alla kulturer och religioner finns en fascination över vad som händer när vi lämnat det här livet.
Gillar du dödsmetall också?
– Inte så mycket, mer black metal.
Var får du inspiration?
– Från musik, böcker, film och drömmar. Och från mitt skapande. När jag jobbar med något kommer jag på något nytt, det göder sig själv.