Det var en ytterst konstkunnig och i ärendet väl insatt publik som fyllde Vasasalen på Uppsala slott på söndagen 9 februari. Konstnärer, arkitekter, museifolk, konstvetare, konstkritiker och konstintresserade Uppsalabor hade anslagit söndagen åt det angelägna ärendet: frågan om var och i vilken form ett konstmuseum i landets fjärde stad Uppsala ska vara beläget.
Den förväntan om en livlig och klargörande debatt i god demokratisk anda som låg i luften grusades snabbt när programledaren meddelade att det inte skulle tillåtas några åsiktsyttringar, endast frågor till den panel som sedan fick ordet och redogjorde för sina slutsatser: konstmuseet bör bli kvar på Slottet, som enligt utredarna är den mest centralt belägna och bästa lokalen för konsten!
Debatten i UNT talar sitt tydliga språk: en stor opinion ifrågasätter utredningens resultat och protesterar mot förslaget att permanenta provisoriet slottet som konstmuseum. Några deltagare var snabbtänkta och formulerade om sina åsikter till frågor; resten fick aldrig en chans att komma med invändningar mot det huvudlösa förslaget att låta konsten fortsättningsvis agera ”hjälpgumma” åt den besöksnäring som tycks ha svårt att hitta en meningsfull verksamhet i den gamla Vasaborgen.
Slottet är definitivt ingen lämplig plats för konst, otillgängligt och placerat i en historisk maktposition som är exkluderande, inte välkomnande och inkluderande som ett konstmuseum beläget i centrum och i markhöjd ska vara, en plats dit även mammor och pappor med barnvagn liksom personer med rollatorer eller rullstolsburna lätt kan komma. För dessa är promenaden uppför slottsbacken ofta ett oöverstigligt hinder.
I mer än tio års tid har intresseföreningen Konstens Hus Nu arbetat för att skapa opinion för ett nytt konstmuseum, ett konstens hus centralt beläget i stadsrummet. Hur tas all denna kunskap om konstens behov till vara?
Det handlar inte om tycke och smak som om vilken låt som vann mellotävlingen kvällen innan i tv. Konsten är en av det demokratiska samhällets viktigaste grundstenar, för kultur- och kunskapsstaden Uppsala med sina båda universitet en ödesfråga som inte kan pratas bort men väl debatteras.
Med 40 års yrkeserfarenhet som aktiv konstkritiker såväl lokalt som nationellt och internationellt protesterar jag i mot det huvudlösa förslaget att permanenta konsten på slottet. Kulturstaden Uppsala är värd något mycket bättre.