Sten Aleman (KD) visar tillsammans med partikollegan och kommunalrådet Jonas Segersam verket "Fundament" i Slottsbacken. Ett typiskt exempel på obegriplig offentlig konst, tycker de båda.
Det är Sten Aleman (KD), ledamot i kulturnämnden, som har lagt fram initiativet. Förslaget går ut på att kulturnämnden ska få minst två, men gärna tre, olika förslag presenterade per konstprojekt. Sedan ska de enskilda politikerna ge olika poäng, enligt vad han kallar en "melodifestivalmodell".
Detta ska ersätta den beslutsmodell som finns idag, där kulturnämnden godkänner eller inte godkänner ett redan framtaget förslag framarbetat av en konstnär.
– Idag när nämnden ska fatta ett beslut så finns det inga alternativ. Man ska bara acceptera det förslag som läggs fram, säger han.
Förslagen om offentlig konst bereds och tas idag fram av kulturförvaltningen i Uppsala.
– Det är en noggrann process som utförs av kompetenta medarbetare. Men någonstans måste politikerna vara en sista kontrollpunkt om det är vettigt att lägga skattepengar på eller inte. En hel del offentlig konst idag är antingen stötande eller så förstår man den inte.
Som personligt skräckexempel i Uppsala lyfter Sten Aleman bland annat fram verket "Att stapla en linje" utanför Stadshuset.
– Där står sju stycken betongblock. Det ser ut som att en byggfirma har glömt dem där, men det har förmodligen kostat hur mycket som helst. Man måste åtminstone kunna förstå att ett konstverk är ett konstverk.
Konstverket "Att stapla en linje" av Mourad Kouri utanför Stadshuset i Uppsala.
I Kristdemokraternas initiativ står det även att den nuvarande modellen kan medföra att politisk aktivism kan "smygas in bakvägen" genom konsten. Som den omtvistade "DDR-målningen" i Carolinabacken.
– Man ska inte behöva läsa en liten plakett för att förstå. Det man ser är en politisk målning.
Sten Aleman (KD) är en av många som kritiserat "Väggmålning Berlin", kanske mer känd som "DDR-målningen" i Carolinabacken. Han medger dock att det är ett välmålat konstverk.
Motverkar man verkligen politisering av konst genom att ge politikerna mer makt över konsten?
– Det finns en motsägelse där, det hör jag också. Men någon ska fatta ett beslut i slutändan, ska det då vara tjänstemännen eller politikerna? Vi är valda att vårda skattebetalarnas pengar.
Men få i Kulturnämnden höll med. Kristdemokraternas förslag avslogs efter en livlig debatt. Kulturnämndens ordförande Linda Eskilsson (MP) säger att hon blev förvånad av intiativet.
– Jag tycker inte att vi politiker ska utse vad som är bra konst och inte. Vi har en otroligt välfungerande modell i Uppsala, säger hon.
Hon lyfter bland annat fram arbetet med medborgardialog som sker i samband större konstprojekt, och det faktum att Kulturnämnden faktiskt kan bromsa förslag.
"Alla tycker inte om samma konst. Det sammanlagda är att konsten ska väcka tankar", säger kulturnämndens ordförande Linda Eskilsson (MP).
– Det har vi valt att införa som en sista säkerhetsspärr. Men egentligen skulle man kunnat haft även det på delegation, säger hon.
Personligen blev hon bekymrad av Kristdemokraternas förslag.
– Det är ett steg mot att minska demokratin och den konstnärliga friheten. Vi ska ha en armlängds avstånd till kulturen, säger hon.
Men Sten Aleman tar kulturnämndens avslag med ro. Han vidhåller att folkvalda politiker visst bör ha mer att säga till om, och säger att partiet kommer att fortsätta driva frågan.
– Det var dessutom en engagerad debatt med glöd och energi, konstaterar han.
Sten Aleman (KD) tycker att medborgarna ska få mer inflytande över offentlig konst genom sina valda politiker. "Som skattebetalare är det som att gå in för att köpa konst hos en konsthandlare, men det är konsthandlaren själv som ska bestämma vad jag har på min vägg", säger han.
När det kommer till vilken konst han själv skulle vilja se mer av i Uppsalas offentliga rum är svaret givet. I det skrivna förslaget nämns nämligen "ryttarstatyer".
– En ryttarstaty är ett symboliskt och klassiskt konstverk, säger Sten Aleman.
Du menar någon slags historisk staty?
– Det måste det inte vara. En typisk uppsaliensisk ryttarstaty skulle väl kunna vara en student på en cykel. Om man vill vara lite kitschig.