Anders Widmark är en del av kvartetten som spelar till visningen av Peter Östlunds film.
– Filmen har visats tidigare men då med inspelad musik. Nu visas den på Slottsbiografen i Uppsala med fyra musiker på plats för första gången, så visst kan man tala om världspremiär, säger Charlotte Magnusson, flöjtist och sångerska.
Hon har med sig sina följeslagare från gruppen Stora Saker – Peter Frykholm på bas och Jonas Zeidlitz på slagverk – kryddat med välkände pianisten Anders Widmark. Tillsammans ska kvartetten improvisera fram musik som ska förhöja upplevelsen av "AddYourself#3".
Filmen är den sista i en trilogi som Peter Östlund påbörjade 2018.
– Ända sedan jag gick ut filmskolan på 1980-talet har jag varit intresserad av långsamma rörelser och långa tagningar. Det händer något hos betraktaren om det inte klipps var femte sekund. Vi går djupare in i det hela och får en annan förståelse för det vi ser på skärmen eller filmduken, säger Peter Östlund.
Han är inte enbart videokonstnär utan har i flera decennier arbetet som filmfotograf med åtskilliga långfilmer, kortfilmer och dokumentärer bakom sig.
Att han valde att bygga "Addyourself"-projektet på enbart drönarbilder kan tyckas förvånande. Peter Östlund var tidigare nämligen inget större fan av drönare i filmproduktioner, åtminstone så som det brukar användas.
– Det började 2017 när jag fick i uppdrag att göra en film för Abisko nationalpark. De ville ha drönarbilder och jag tänkte nej, det är ju sådana bilder i varenda produktion. Det är uttjatat.
Stillbild ur Peter Östlunds videokonstverk "AddYourself#3"
Men efter den produktionen insåg Peter Östlund att drönare skulle kunna användas till att sjunga långsamhetens lov. Han började testa att köra drönaren på låg fart över skogpartier och upptäckte att det låga tempot utan snabba klipp skapade en särskild laddning och närhet.
– Man kanske kan säga att jag låter den meditativa rörelsen leva ut, lite som slow-tv med konstnärliga ambitioner. Den metoden är jag nog ganska ensam om. Förhoppningsvis känner betraktarna som jag, att det inre bruset försvinner, ungefär som när man ger sig tid att se ut över havet eller betrakta vindens spel i ett lövträd.
– Det blir som att sugas in i ett inre rum, en väldigt tredimensionell upplevelse som sätter i gång existentiella tankar och funderingar, tillägger Peter Frykholm.
I Peter Östlunds arbetsmetod ingår också en hel del efterbearbetning av materialet som syftar till att stilisera AddYourself-filmerna. Miljöerna går att känna igen samtidigt som det realistiska förskjuts en smula.
– För mig känns det som att långsamt flyga genom en dröm, säger Charlotte Magnusson och får medhåll av basisten Peter Frykholm.
Stillbild ur Peter Östlunds videokonstverk "AddYourself#3"
Båda är fascinerade av Peter Östlunds filmkonst och berättar att det varit stimulerande och samtidigt ganska enkelt att improvisera fram den musik som ska ge den visuella upplevelsen ett mervärde. Konstnären och musikerna har samarbetat nära varandra och mycket tycks ha gett sig av sig självt.
– Vi har strävat efter att inte komplicera det musikaliska uttrycket. Musiken ska gå hand i hand med filmsekvenserna och vi har gemensamt sökt oss fram, som man gör i ett klassiskt grupparbete, säger pianisten Anders Widmark.
Charlotte Magnusson är inne på samma spår och kallar musiken minimalistisk, ofta med ganska få toner.
– Ibland är det nästan inte ens frågan om musik, utan kanske bara ljud som ska efterlikna knastret från när man går på en grusväg.