Bakom utställningen står konstnärerna Teymor Zarré, Sanne Sihm, Ingvar Staffans och Eva Högberg som tillhör nätverket RackarArt. De fyra har arbetat var för sig och har närmat sig plasten utifrån olika infallsvinklar.
Det var Teymor Zarré som kläckte idén att skapa konst av använda plastföremål som påsar, säckar eller förpackningar. Till utställningen har han skapat en skulptur som redan står på plats utanför Å-huset vid Fyrisån i väntan på att bli helt klar. Den vita, skrämmande figuren med gasmask har Teymor Zarré satt samman av bland annat plastpåsar som han samlat in genom att besöka soprum runt om i stan.
När UNT besöker konstnärerna i Å-huset några dagar före vernissagen står även ett naket, pyramidformat järnskelett på plats intill byggnaden. Eva Högberg har fortfarande några dagar på sig att klä järnställningen och skapa sin version av Cheopspyramiden i plast.
Originalet i Egypten är omkring 140 meter högt, Eva Högbergs version blir 4,5 meter hög. Hennes byggmaterial består av en mängd olika plastföremål, bland annat fyrkantiga lådor som plockgodis brukar förpackas i.
– Det har varit ett slit att få ihop all plast, säger hon och visar ett foto på den överfulla cykelkärra som hon transporterat "skräpet" på.
Hon tar gärna emot ännu mer plastsopor till sitt konstverk. Alla som lämnar plastförpackningar är med i en utlottning där vinnaren får konstverket när utställningen är över.
Sanne Sihm kallar sitt konstverk "Mammans ångest". Det består av en kvinna sittande i en leksaksbåt av plast tillsammans med två barn, varav det ena hamnat utanför farkosten. Alla tre figurerna, vars kroppar är skapade av plastpåsar, är sammanlänkade med orangea datakablar. Det är onekligen ett verk som inbjuder till olika tolkningar.
Sanne Sihm berättar att hon fascineras av plastens dubbla ansikten. Å ena sidan tycker vi att den kan vara vacker och praktisk, å andra sidan vet vi att plasten kan vara skadlig både för oss själva och miljön.
– Jag är själv ambivalent. Plasten glimmar och gnistrar samtidigt som jag vet att djur kan bli infertila om de tuggar i sig småbitar av plastföremål i naturen, säger Sanne Sihm.
Ingvar Staffans, som till en början var den som var minst entusiastisk över temat, har använt sig av befintliga föremål för att skapa sina bidrag till utställningen. Han har bland annat fått användning för ett fynd han gjorde i Mälaren – en huvudlös plastdocka som han placerat bredvid en Buddhafigur i keramik på en bit drivved.
Ingvar Staffans påpekar att utställningen är konstnärlig och saknar pedagogiska pekpinnar eller information om plastens faror.
– Det vore att slå in öppna dörrar, alla vet ju redan att plast bryts ned oerhört långsamt och att den inte är särskilt nyttig att få i sig, säger han.