Vid 72 års ålder låter Monica Åberg nya material visa vägen till motiv och tekniker. Eller rättare sagt gamla material. Efter närmare femtio utställningar under trettio års tid ville hon göra något nytt, annorlunda. Hon började redan för ett år sedan se sig om efter oväntade material och tänkte ut rubriken "Återupplivat".
Besökarna i det vida, ljusa kyrkorummet kommer bland annat att möta hoprullade notpapper i nästintill japanskt arrangemang.
Kasserade blå körkåpor bildar de två ytterdelarna i en vävd triptyk med mittparti nyanser av orange och guld. Den färgstarka väven tar upp färger från den stora kormosaiken.
”Hommage a Cykel-Viktor” är gjord av cykelslangar, en nästan brutal väv i svart med röda inslag.
– Jag har ju både varpat och vävt lite annorlunda till den här utställningen, säger Monica Åberg.
Bland de nya materialen finns balsnören från en bondgård. Monica Åberg visar upp en grov väv i beige och orange nyanser med stora knutar som en ryggrad i mitten.
– Först fick jag skaka halmen ur garnen, sedan bestämde jag mig för att inte knyta upp knutarna utan behålla dem i väven.
– Allt material i den här utställningen är återanvänt. Icke textila material som jag behandlar textilt, säger hon.
Idén till utställningen är hennes egen. När hon presenterade sina tankar för de anställda i Gottsundakyrkan, blev gensvaret entusiastiskt. Och så hamnade orgelnoter, korkåpor, kaffeförpackningar, lyftstroppar och predikomanuskript i textilkonstnärens händer. Och blev något nytt och annorlunda, långt från vad de ursprungligen var ämnade till.
Men det är inte bara Monica Åberg som väver till utställningen. Kyrkans barngrupper, körer, samtalsgrupper och konfirmander kommer också att arbeta på vävtemat på ett eller annat sätt. Och församlingen/allmänheten kommer att få väva.
– Det blir en stor vävram med hönsnät som varp inne i kyrkorummet. Där kommer att finnas material för den som vill stoppa in något, men det går också bra att använda vad man själv har i fickorna.
Snören, godispapper, hårband, nycklar, dikter… Bara vars och ens fantasi sätter gränser för den folkväven.
Vid något tillfälle under utställningstiden blir det också en musikalisk salong. Där ska kyrkans anställda plocka fram vad de har av instrument i byrålådan och spela musik som de inte har övat på i förväg. Kyrkobesökarna kan också vara med. Det är bara att ta med sig piccolaflöjten och bastuban och jamma på.
Hur ser framtiden ut, efter den här utställningen?
Monica Åberg berättar att hon ska väva mer ”finstilt”. Hon har nyss fått en stor mängd vävgarner av väninnan och kollegan Yvonne Wetterling, som har övergivit vävningen för bland annat grafik.
Även när Monica Åberg väver ”fint” med vackra vävgarner smyger sig gärna rostiga spikar, taggtråd och hönsnät in i vävarna.
– Jag tycker om kontraster. Mjukt-hårt, ljust-mörkt, gott-ont, säger konstnären, som bland annat haft utställning med rubriken ”Gudsvävar och fanstyg” och vävt både onda och goda änglar, helvete och paradis.
Men änglarna är avverkade på tidigare utställningar. Dantes "Divina Commedia" på en annan. Stjärnor och svarta hål likaså.
Vad ska det bli härnäst, efter det återupplivade återanvändningstemat?
-Vi får väl se, säger Monica Åberg och monterar kvadratiska vävrutor i olika nyanser av skimrande vitt till en kub som ska hänga och snurra i Gottsunda kyrka ett tag framöver.
Vernissage för utställningen blir lördag 7 april.