Marianna Tarish, konstnär, är i Sverige på ett konstresidensprogram genom SWAN, Swedish artist residency network.
– Vill du komma upp?
Konstnären Marianna Tarish ropar därifrån hon befinner sig; högt upp i en skylift i Slakthusområdet. Hon är i full färd med att sprejmåla blommor och regndroppar när UNT besöker henne.
Då hon trycker på nedåtknappen sjunker skyliften sakta men ljudligt ner från den sex gånger tjugo meter stora betongväggen. Väggen utgör baksidan av en av alla de byggnader som håller på att byggas i slakthusområdet i Boländerna.
Marianna Tarish öppnar den orangea grinden till skyliften, klättrar ner på marken och kommer leende till mötes.
– Känner du till det här livsmiraklet när små blommor växer upp rakt genom asfalten? Jag hade en idé om att blommor skulle växa direkt ur betongen men med hjälp av mänskliga händer som drar upp dem. Det är symboliskt för historien kring hela det här stället, alla byggnader. Det är många människor som genom sina händer gör den här platsen vacker. Nya hus byggs och här kommer flera verksamheter att blomma, olika butiker och en veterinär bland annat, säger hon.
Marianna Tarish har arbetat med muralmålningar i tio år, för det mesta i Ukraina. Före kriget besökte hon flera andra länder som Island, Taiwan och Polen och utförde väggmålningar. Nu är hon i Sverige på ett konstresidensprogram genom Swedish artist residency network, SWAN, ett nätverk för residensverksamhet inom konstområdena. En kurator tittade på hennes arbeten och rekryterade Marianna Tarish till projektet i slakthusområdet i Boländerna.
Blommorna i Boländerna är stora och färgglada. Regnet är turkost. Det går åt många sprejburkar för att färdigställa målningen.
Hon skriver dagbok och försöker beskriva sina känslor i den, en del av tankarna för hon in i sina målningar. Traumatiska upplevelser har förändrat hennes vision av världen, samhället och konsten.
– Jag har alltid varit pacifist och agnostiker. Men revolutionen i mitt hemland år 2014 påverkade mig mycket så jag började studera mänskliga rättigheter och kvinnors roll i juridikens och konstens värld. Nu har jag också upplevt krig och alla förändringar det fört med sig, säger Marianna Tarish.
Det är ett höghöjdsarbete att måla stora betongväggar. Marianna Tarish är van, hon har målat väggar i sitt hemland Ukraina, på Island, i Polen och Taiwan.
Efter att målningen är färdigställd planerar hon att åka tillbaka till Ukraina. Hon har inte träffat sin mamma på ett år.
– När kriget startade flydde jag till Sverige. Min mamma ville inte lämna Cherson, hon är en kraftfull kvinna och van vid utmaningar, men jag vet inte. Jag själv är lite rädd att åka tillbaka till min hemstad, men jag kommer ändå att göra det, säger Marianna Tarish.