Strax efter klockan 13 på måndagen inleddes försöket att rädda väggmålningen på platsen där den nu rivna Brantingsskolan stod. Först frilades så mycket som möjligt av väggen på bägge sidor av verket. Därefter kapades pelarna under väggen innan betongstycket kunde gå till väders med hjälp av en kran. Hängande i kedjor svävade sedan Harald Lindbergs nästan 30 kvm stora verk bort till sitt tillfälliga hem en bit bort.
Där, i en specialbyggd träställning, fick målningen pusta ut en stund innan en konservator skulle göra en första bedömning av hur man går vidare.
Att väggen ändå höll ihop i ett enda stycke beror på att den är armerad. Annars hade det troligen inte gått att utsätta väggen för den tämligen omilda behandling som ett 50-tal personer blev vittnen till.
Målningen trasades visserligen sönder på två ställen i nederkant, men inte värre än att skadorna kan åtgärdas, tror Anna Ehn, chef för offentlig konst på Uppsala kommun.
– Man ser att duken har lossnat från betongväggen och det tror jag är positivt. Det gäller ju för våra experter att lossa hela den tio meter långa duken från väggen, säger hon.
Om allt går som kulturförvaltningen och det kommunala bolaget Skolfastigheter hoppas, kommer "Juniskäret" att monteras i den nya Brantingsskolan om några år.
Från början var planen att rädda målningen innan aulabyggnaden revs. Men fastigheten visade sig vara i så dåligt skick att säkerheten inte kunde garanteras.