KatarzynaKozyra har halvsprungit i blåsten och stormar in i Uppsala konstmuseum med glatt, rödblommigt ansikte. Hon kindpussar tre gånger med kalla kinder.
– Jag gick baklänges mot vinden, säger hon.
Backen tog också på krafterna, men hon gillar både museet och slottet.
– Det är en romantisk plats. I Warsawa har vi också ett konstmuseum i ett slott, men det ligger inte uppe på en backe, säger hon.
Hemstaden Warsawa har inte mindre än tre konstmuseer och en lång tradition av performancekonst.
KatarzynaKozyra är inte den som undviker obehag. Då hade hon aldrig wallraffat som man i ett nakenbadhus i Budapest, känt som dejtingställe för homosexuella män. Hon var rädd, både för att bli avslöjad och för att råka ut för närmanden.
– Jag var beredd på allt och hade två personer med mig som skulle vakta väskan med min utrustning och filma om nåt hände. Tyvärr övade jag inte innan på att röra mig som en man, då hade jag känt mig tryggare, säger hon.
Badhusfilmerna är det första man möter i utställningen. Där får man också se en kostymör förvandla Katarzyna till man.
I nästa rum skärs löspenisen av, i en video med kastrat-tema. Verken går in i varandra. I en annan film svassar konstnären fram på en bänk i ett omklädningsrum omgiven av halvnakna män, som på en cat walk. Ömsom är hon klädd som cheerleader med röd peruk, ömsom är hon den man hon var i badhuset. Sedan dyker hon upp med en löskropp, en avgjutning av en betydligt fylligare kvinnokropp än hennes egen späda.
Löskroppen återkommer i en annan video där hon står i en stor fågelbur och sjunger opera. Kroppskostymen var tung, varm och svår att sjunga i eftersom den även täckte ansiktet
En dragqueen har lärt henne att röra sig feminint och sminka sig. Och i sex år tog hon sånglektioner av en operasångare.
– Jag har utbildat mig och under tiden lärt känna mig själv, säger hon.
Hon använder sin egen kropp i sin konst och låter sig omformas utifrån projekten. Ofta tar videoverken flera år att skapa. Hon förklarar varför hon, som egentligen är utbildad skulptör, fastnat för videotekniken.
– Video fångar ett ögonblick och man kan följa utvecklingen i ett projekt. Resultatet är kvar. Det är ett samtida medium som man kan leka med.
I det tredje rummet är det ännu fullt av kartonger och sladdar på golvet. Här ska KatarzynaKozyras senaste videoverk visas på tio skärmar, "Looking for Jesus". I sex år intervjuade hon vitt skilda människor i Jerusalem med omnejd om hur de förstod Jesus och om deras personliga tolkning av bibeln.
Att wallraffa som man i badhuset var läskigt. Men det otäckaste hon gjort var när hon filmade en häst som slaktades. Det var när hon skulle göra en djurpyramid som examensarbete på Konstakademin i Warszawa 1993. Skulpturen bestod av uppstoppade djur: häst, hund, katt, höna. Hon ville göra något betydelsefullt och visa att hon var mogen för konstvärlden. Hon blev nästan lynchad.
– Jag var förstörd av reaktionerna i tre år, berättar hon.
KatarzynaKozyra leker med identiteter och symboler. Hon vill bryta mot det som är vanligt och öka medvetenheten om olika vardagsfrågor.
– Av bekvämlighet fastnar vi i formella lösningar och sociala överenskommelser. Jag vidgar det. Jag känner mig befriad av att göra detta, säger hon.
Hon behöver starka känslor för att känna sig levande. Känslor är vad hon vill ge publiken också.
– Och en liten spark, säger hon och skrattar.