Leif Elggren har precis börjat boa in sig hos Köttinspektionen på Strandbodgatan i Uppsala. Det är här han ska skapa sin installation "Riktningar och positioner" inför publik med start på söndag 5 juni och finissage söndagen därpå.
– Jag kommer att jobba inför öppen ridå på ett sätt som jag nog inte gjort tidigare. Exakt hur resultatet kommer att bli är oklart. Jag tog mig med mig en del saker i dag och kommer att hämta fler prylar de närmaste dagarna, säger Leif Elggren, en av det svenska konstlivets mest udda fåglar under de senaste 40 åren.
Anna-Karin Brus, medlem i konstnärsgruppen Haka som står bakom Köttinspektionens konstprogram, håller med om att den kommande veckan på "Köttis" blir lite annorlunda.
– Oftast visar vi ju färdiga utställningar, den här gången får besökarna följa processen.
Leif Elggren samtalar gärna med besökare som tittar in.
– Absolut, jag kommer att vara pratbar och svara på frågor, ler han under kepsen.
Kommer du att improvisera fram utställningen eller har du en övergripande idé om vad du vill göra?
– Jag kan inte säga att "Riktningar och positioner" har något tema, utan förlitar mig mycket på vad jag redan gjort. Jag bär med mig en ryggsäck med erfarenheter och många kartonger med prylar som jag bygger vidare på. De här plåtburkarna till exempel, säger han och plockar fram några uttjänta konservburkar.
Dessa kopplar han till små elektriska motorer som egentligen hör hemma i en massagemadrass. Ett entonigt, meditativt ljud uppstår när de vibrerande burkarna kopplas till kontaktmikrofoner försedda med korta sågblad.
För självklart har "Riktningar och positioner" ett soundtrack, Leif Elggren är en multikonstnär som ägnar sig åt det mesta från performancekonst till ljudkonst. Det har han gjort ända sedan allt började för omkring 40 år sedan.
Att han sedan länge betraktas som en kultfigur och har kallats Sveriges mest kända undergroundkonstnär tar han med ro och skrattar en smula generat när saken förs på tal.
– Det får stå för andra, men sådana epitet har nog skapat en lojalitet och identifikation hos mig. Det är därför jag kan beskriva mig själv i sådana termer, alltså att jag rör mig i en undergroundvärld och odlar ett utanförskap. Och det är samma slit nu som förr med att få ekonomi i det jag gör. Det är inte så att stigande ålder och lång erfarenhet gör att det blir enklare att gå runt, säger Leif Elggren som hunnit fylla 72.
Men innan han påbörjar sin "art in progress" inför Köttinspektionens besökare medverkar han tillsammans med parhästen Kent Tankred på Tobo kulturfest på lördag 4 juni. De utgör sedan 1988 performanceduon Guds söner och kommer att dansa till elektronisk musik de själva komponerat.
– Förr byggde vi egna instrument, men vi tröttnade på att släpa runt på lövräfsor, makadam och annat på resorna, så nu kör vi med förinspelad musik nedladdad på en usb-sticka.
Tobo kulturfest är en nystartad konstfestival som arrangeras i den norduppländska ortens Folkets hus.
– Vi vill aktivera hela huset så att det blir en densitet i uttryck och upplevelser, säger Gustaf Broms, en av de konstnärer som står bakom initiativet.
De internationellt verksamma konstnärer som medverkar är aktiva inom performance, bildkonst, skulptur, ljudkonst, installation, video, poesi och musik. Målet är att festivalen i Tobo ska bli årligen återkommande.