Det finns en stuga i Gottsunda nära där Shirin Altubji och hennes lillasyster Rama bor. Där pågick saker som de inte visste något om. En dag smög de sig in, och då förändrades tillvaron.
– Vi fick komma in och de byggde saker och efter det har vi fått komma dit och göra konst varje tisdag, säger Shirin Altubji.
Shirin Altubji som är 14 år, hennes lillasyster Rama som är 13 och deras bästa kompis Malak Albashiti, 13 år, är med i konstprojektet SyskonSKAP som är en del av Konstfrämjandet Uppland. Det var i Konstfrämjandets lokaler som världen för de tre tjejerna började växa genom konst.
Jilia Fathi är konstpedagog på SyskonSKAP och arbetar med ungdomsgruppen i Gottsunda och även i en barngrupp. Det är en öppen verksamhet dit både tjejer och killar får komma två gånger i veckan och skapa olika typer av konst. I år föll det sig så att det bara blev tjejer i ungdomsgruppen i Gottsunda.
– Det är fem tjejer i ungdomsgruppen och de har själva fått forma vilken konst vi ska hålla på med. Det är en stark grupp med starka uttryck och det har blivit mycket fokus på jämställdhet, respekt och på platsen där de bor.
Tjejerna har arbetat med bland annat platsbaserad poesi, de har skrivit och spelat in en hiphoplåt som heter "Jämlikhet" och tillsammans med tolv andra tonårstjejer i Gottsunda Dans & Teaters grupp Tjejsnack har de gjort ett mosaikkonstverk som kommer att hänga utanför biblioteket i Gottsunda Centrum under ett år. Konstverket invigs under fredagen och består av 28 mosaikplattor som är målade med allt från slagord till drömska regnbågar och skulpterade sjöstjärnor. Pedagogerna har varit noga med att följa tjejernas vilja och drömmar när de bestämt vilken konst de ska hålla på med.
– I sin konst har de tagit upp värden som de vill se utveckling inom här i Gottsunda. De vill verkligen att platsen ska växa, säger Elisabeth Bucht som är konstnärlig ledare för SyskonSKAP Gottsunda.
Som så många andra konstnärer är förhållandet till uppväxtområdet dubbelt hos Shirin, Rama och Malak. Gottsunda är deras hem och deras största trygghet, men också en plats där det kan vara svårt att existera.
– Men efter att vi jobbat med vår ordkonst där vi lyfter frihet, respekt och jämlikhet, känner jag mig inte lika orolig som förut när jag är ute själv, säger Rama Altubji.
Hon älskar att rappa och vill lyfta problemen runt omkring sig i sina texter. Då kan saker som bristen på respekt mot lärarna i skolan och killarna i klassen som ber dem att hålla käften, bli musik och skapa förändring.
Malak Albashiti beskriver det kreativa arbetet i SyskonSKAP som ett ljus i mörkret.
– Innan satt jag mest hemma och hade tråkigt framför skärmen. Men nu har jag fått den här platsen med bra människor där jag får hålla på med konst. De respekterar vem jag är och vad jag tycker och jag får lära mig att uttrycka mina känslor i konsten.
Under arbetet med de olika konstprojektet har Malak Albashiti också börjat må bättre än hon gjorde innan. Tidigare hade hon känt sig obekväm under bildundervisningen i skolan, tyckt att hon målade fult och inte vetat vad hon ville. När hon vägde kemikalier till målarfärgen tillsammans med pedagogerna i SyskonSKAP kom hon på vad som är hennes dröm i livet.
– Jag vill bli en sån som tar fram mediciner på apotek. Jag vill bli, vad heter det... apotekare!