Pavel Otdelnov är aktuell med utställningen på Uppsala konstmuseum.
Härom veckan återvände Pavel Otdelnov till Uppsala, där hans utställning "Promzona" just nu visas på konstmuseet sedan en månad. "Promzona" fokuserar på hur människor, inte minst hans egen släkt, drabbats av Sovjettidens kemiska industri och dess giftiga avfall. Via målningar, foton, arkivmaterial och filmer skildras förvandlingen från utopier till dödlig barlast.
Konstnären och hans familj besökte tidigare Uppsala under några dagar i samband med vernissagen 12 februari.
– För oss kändes det naturligt att komma tillbaka till just Uppsala och museet där min konst visas. Här har vi mötts av värme, vänlighet och hjälpsamhet, säger Pavel Otdelnov och tittar mot hustrun Vera, som nickar instämmande.
I rummet intill sitter den elvaåriga dottern. Hon har fått ledigt från skolan i två veckor och försöker på distans sköta skolarbetet så gott det går.
Men om familjen vågar resa hem till lägenheten i Moskva om bara några veckor är förstås högst oklart. Stämningen i hemlandet är uppskruvad. Och för Pavel, som tydligt uttryckt stark kritik mot kriget och Putin, är det långt ifrån riskfritt att vistas i Moskva.
– Det är mindre än en månad sedan du och jag träffades, men det känns som en annan värld, säger Pavel Otdelnov och ler sorgset mot UNT:s reporter som var en av många journalister som var med på pressvisningen av "Promzona", två veckor innan kriget startade.
Vera Otdelnova håller med om att allt har förändrats och berättar att hon nu ser på makens utställning med andra ögon.
– Före kriget såg jag "Promzona" som en allmängiltig berättelse om en postindustriell kollaps, något som pågår i många länder. Nu, i ljuset av kriget, ser jag utställningen mer som en besviken skildring av dagens Ryssland, landet som förknippas med våld och förstörelse. Det är verkligen ledsamt, säger Vera Otdelnova, som är konsthistoriker och skriver på en doktorsavhandling om det sovjetiska konstlivet under 1960- och 70-talet.
Fotografiet på Pavel Otdenov innanför stängslet till den avstängda industrizonen hör till utställningen "Promzona".
För henne kändes det viktigast att Pavel snabbt skulle ta sig ut från Ryssland. Så skedde härom veckan. Två dagar senare reste hon och dottern längs samma rutt: tåg till Helsingfors och sedan överresan till Stockholm. Att de tvingades dela upp sig beror på att tågen från S:t Petersburg och Moskva till Helsingfors är fullbokade sedan krigsutbrottet. Massor av ryssar vill lämna sitt hemland.
Vera och Pavel berättar att atmosfären i Ryssland har förändrats mycket sedan kriget inleddes. Det handlar inte enbart om att priserna på livsmedel och andra varor stiger snabbt. Atmosfären är annorlunda, allt kretsar kring "specialoperationen" i Ukraina som kriget kallas i statskontrollerade medier.
– Det går inte att tänka på något än kriget från morgon till kväll, och på natten är det omöjligt att sova. Jag var på allvar rädd för att bli galen, säger Pavel Otdelnov.
Han var också orolig över att eventuellt kallas in till försvarsmakten. Dessutom har Pavel undertecknat öppna brev mot kriget och deltagit i protester på gatan under krigets första vecka. Hustrun fruktade att han skulle fängslas – som så många andra under de senaste veckorna.
– Det handlar också om den isolering som befolkningen i Ryssland hamnat i. Alla oberoende medier är stängda eller blockerade och det är svårt att få korrekt information om vad som händer. För många är det enklast att vända sig till de officiella, statliga mediekanalerna, säger Vera Otdelnova.
Av den sovjetiska utopin återstår nu mest bara giftigt avfall, trasiga gasmasker och annan barlast.
Att väst nu stoppat kulturella samarbeten och utbyten med Ryssland är logiskt, anser de. Samtidigt välkomnar de att enskilda svenska kulturinstitutioner, som Uppsala konstmuseum, står upp för enskilda ryska konstnärer utan koppling till staten. Museichefen Daniel Werkmästers besked härom veckan var att "Promzona" kommer att kunna ses under hela utställningsperioden fram till 8 maj.
Efter intervjun med UNT beger sig familjen Otdelnov till sitt enkla hotellrum för att packa ihop de kläder och tillhörigheter som de fick med sig från Moskva. Dagen efter ska de resa vidare till ett sommarhus som de får låna. Hur länge de blir kvar vet de inte, allt beror på utvecklingen i Ukraina och Ryssland.
– Förhoppningsvis handlar det bara om några veckor. Vi älskar Ryssland, även om det känns som om landet håller på att begå ett nationellt självmord just nu. Framför allt moraliskt, säger Pavel Otdelnov.