Verken The Female Son (2020) och Smooth Skin, Pink Lips, and a Mustache (2020).
Konstnären Afrang Nordlöf Malekian är född och uppvuxen i Kåbo. Han gick i Uppsala musikklasser och på Katedralskolan och skulle gärna göra ett offentligt verk i Uppsala.
Var i Uppsala skulle det sitta?
– Vid tågstationen, i Luthagen eller vid Akademiska sjukhuset. Min syster är läkare så det hade varit kul.
År 2019 och 2020 befann han sig i Beirut för att studera fotografier i ett arkiv. Då hade han precis tagit en kandidatexamen från Kungliga konsthögskolan i Stockholm. Nu har Statens konstråd köpt tre av de verk som blev till under vistelsen. Statens konstråd hade en open call där man fick skicka in konstverk, vilket Afrang gjorde.
Hur ser du på att Statens konstråd har köpt in tre av dina verk?
– Det var jättekul för jag fick reda på det på min killes födelsedag. De här queera berättelserna kommer att få finnas i en samling i Sverige som man kan ta del av – det känns oerhört mäktigt. Verken ligger djupt i mitt hjärta eftersom de skapar queera berättelser situerade i historien, nuet och framtiden. Jag har också fått god respons från HBTQI-communityt och folk från olika diasporor i Sverige.
De tre verken heter "The Eclipse of the (Fe)male Sun", "Smooth Skin, Pink Lips and a Moustache" och "The Female Son" och köptes för 45 000, 40 000 respektive 35 000 kronor. Afrang fick ange var han önskar att de ska hänga, och önskade då Stockholms universitet, Kungliga biblioteket i Stockholm och Världslitteraturhuset i Göteborg.
Afrang beskriver verken som handkolorerade fotografier och tre texter, som han har skrivit med konsthistorikern och skribenten Nour Helou.
– Bilderna har helt andra skönhetsideal än de som finns i Europa. Jag är intresserad av är hur det icke koloniserade, icke-binära porträttet hade kunnat se ut.
Han tycker att det är viktigt att människor kan ta till sig hans konst.
– Konsten kan ibland vara väldigt distanserad från känslor, som att den befinner sig i ett vakuum och ska upplevas intellektuellt. För mig är det viktigt att min mamma, moster, systrar och vänner känner sig berörda av min konst.
Därför har skrivandet blivit en central del av hans praktik.
Afrang tycker att vi lever i en tid och kultur som är besatt av att hitta den nya, unga stjärnan och önskar att fler äldre människor kunde få slå igenom som konstnärer.
– Även ålder är en maktstruktur.