Birgit Ståhl-Nybergs största konstnärliga uppdrag var att gestalta Akalla tunnelbanestation 1977. Hon var en politisk konstnär. Många av hennes motiv är från arbetarklassens vardag och kamp för rättigheter, storstadens stress och förortens miljonprogram.
Hennes storhetstid var på 1950–70-talen. Efter det har hon blivit lite bortglömd, men nu lyfter Uppsala konstmuseum fram henne i ljuset. Drygt 40 verk har de lånat in från familjen och olika museer, institutioner och organisationer.
– Birgit Ståhl-Nyberg har varit betydelsefull och hennes verk känns fortfarande aktuella. Hon beskriver förorten, stressen och människan som hela tiden jagar framåt, säger Ann-Christine Fogelberg, intendent på Uppsala konstmuseum.
Hon har gjort utställningen ihop med kollegan Åsa Thörnlund, men det är konstnärens båda söner som håller i pressvisningen.
– Mamma tecknade jämt. Tecknandet var basen i måleriet, berättar Robert Nyberg.
– Ibland använde hon fotografier, tillägger Mikael Nyberg.
Vi står framför en triptyk. Till vänster skildras kvinnornas arbete med två kvinnor som bakar. Till höger män med spadar. Mittenmålningen föreställer en folksamling. Förlagan är ett fotografi, men Birgit Ståhl-Nyberg har lagt till Tidens sångbok och en stor fana med texten "Socialdemokratiska ungdomsklubben Hammerdal". Robert och Mikaels morföräldrar sitter där på marken och på sätt och vis även deras mor.
– Mamma ligger i mormors livmoder här, säger Robert Nyberg och pekar på en leende kvinna i vinröd klänning.
En del undrar hur det kom sig att Birgit Ståhl-Nyberg blev konstnär. Hon kom ju från arbetarklassen och gick bara sex år i folkskola. Sönernas svar är att det var tack vare sin arbetarbakgrund hon blev konstnär.
– Det var mycket kultur involverad i den politiska rörelsen underifrån, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen. De sjöng mycket. Morfar var amatörmålare och spelade fiol. Och fanan på bilden är målad av en kvinna från trakten, berättar Mikael Nyberg.
Birgit Ståhl-Nybergs föräldrar uppmuntrade henne att utbilda sig till konstnär. De köpte en korrespondenskurs i teckning till henne. Sedan utbildade hon sig vidare i Stockholm. Hon var klassiskt skolad och började med att rita upp ett rutnät på duken. Sedan skissade hon och la på färg i olika lager, nästan som akvarellteknik.
Många av målningarna föreställer hembygden Hammerdal i Jämtland. Hon var själv en del av avfolkningen och urbaniseringen som hon skildrade.
Familjen tillbringade somrarna i Hammerdal, de brukade åka redan tre veckor innan skolan slutade. För barnen var det somrar fulla av lek med massor av grannbarn, rena rama barnkolonin. Birgit Ståhl-Nyberg var god vän med granntanten Sara Lidman, författaren.
– Hon var mycket mindre sträng än mamma. Vi fick hoppa i hennes säng, minns Robert Nyberg.
Sin mamma beskriver de annars som en glad och sprallig människa. Hon var bara 53 år när hon dog mitt i steget av en hjärnblödning.
– Vad hade hon gjort om hon levt längre? Det är en förlust som är gemensam. Men det är en tröst att hon hann göra Akalla tunnelbana. Hon hann väldigt mycket, säger Robert Nyberg.
Birgit Ståhl-Nyberg tolkade sin samtid och ville göra skillnad. Hon trodde på konstens förmåga att förändra och göra människor politiskt medvetna.