Koreografen, bildkonstnären och popsångaren Ivo Dimchev och hans dansare tar ut svängarna på Uppsala stadsteater i perfomanceverket "Sculptures".
På torsdagskvällen 5 maj rivstartar tredagarsfestivalen med ett öppningsparty på UKK. Queen E (musikproducent och dj) samt multikonstnären Linda Pistol håller i trådarna.
– Det känns fantastiskt kul att efter två års uppehåll få göra Revolve igen. Vi har längtat efter publiken och den gemenskap som alltid uppstår, säger Rebecka Wigh Abrahamsson, intendent på Uppsala konstmuseum och en av arkitekterna bakom festivalprogrammet.
Årets tema, kroppslighet, har växt fram under det senaste året och känns helt rätt av flera skäl. Inte minst eftersom det är 100 år sedan det ökända Rasbiologiska institutet i Uppsala grundades, vars verksamhet utgör ett mörkt kapitel i den svenska 1900-talshistorien.
– Vi har bjudit in Hanni Kamaly, en forskningsorienterad konstnär som ofta utgår från ras- och kolonialhistoria i sina arbeten. Hon ger en Performance Lecture här på konstmuseet på lördag. Det är ett gediget material hon presenterar och som känns angeläget att lyfta fram, säger Rebecka Wigh Abrahamsson.
Det kroppsliga perspektivet genomsyrar alla programpunkter under festivalen, även om uttrycken varierar. Här finns föreställningar längs hela skalan, från det djupa och mörka till det lekfulla och humoristiska.
Italienskan Silvia Gribaudis dansorienterade performance "Graces" är först ut på torsdagskvällen (UKK). Hon har gjort sig känd som förespråkare för den fria kroppen och ifrågasätter gärna könsstereotyper och kroppsideal på ett sätt som både underhåller och väcker eftertanke.
Ivo Dimchev från Bulgarien är en annan av de internationella gästerna. Han är en etablerad performancekonstnär och gör två föreställningar. Dels "Sculptures" (stadsteatern fredag) i gränslandet mellan popkonsert och modern dans, dels "Selfie Concert" (konstmuseet lördag), ett interaktivt verk där publiken förväntas delta med mobilerna i högsta hugg.
Däremot kommer den ryska konstnären Ulyana Podkorytova inte att medverka, vilket var planen – åtminstone innan Ryssland inledde sitt anfallskrig mot Ukraina.
– Det verk hon skulle ha framfört här i Uppsala har hon arbetat fram i samarbete med V-A-C Foundation i Venedig. Eftersom all rysk medverkan blev bojkottad under Venedigbiennalen så blev det komplicerat att bjuda in henne hit under rådande krigsläge, då all konst tenderar att politiseras. Jag uppskattar verkligen Ulyana Podkorytovas arbete och jag hoppas att vi kan bjuda in henne längre fram i ett annat sammanhang, säger Rebecka Wigh Abrahamsson.
Med hjälp av ett blixtlås öppnas innandömet till Ingela Ihrmans fikon. Föreställningen slutar med att frukthalvorna delas helt och hållet. Kan ses på Uppsala konstmuseum på lördag.
Till de kortare tablåerna hör multikonstnären Ingela Ihrmans "Fikonet" (konstmuseet lördag) och "Giant Otter Giving Birth" (Tropiska växthuset i Botaniska trädgården lördag). I "Fikonet" bär hon en dräkt hon själv skapat och som får henne att se ut som ett exemplar av frukten, om än i mänsklig storlek.
– Jag kommer att sakta dela mig på mitten med hjälp av ett blixtlås. På så sätt blir fruktens vackra och köttiga inre synligt. Till sist lämnar jag scenen iklädd ena frukthalvan. Den andra blir kvar, berättar Ingela Ihrman.
Exakt vad hon vill säga med sin tio minuter långa tablå är hon inte säker på, och det måste en konstnär inte vara, tillägger hon.
– Ofta blir det mer spännande då. Men visst kretsar "Fikonet" kring frågor om kroppen och jaget.
"Giant Otter Giving Birth" är namnet på Ingela Ihrmans korta tablå som hon framför i Tropiska växthuset i Botaniska trädgården på lördagen.
I "Giant Otter Giving Birth" drar Ingela Ihrman på sig en annan dräkt som förvandlar henne till ett stort och inte särskilt vanligt mårddjur med Sydamerikas djungler som naturlig livsmiljö.
– Jag är sedan länge fascinerad av jätteuttern, men egentligen skulle det kunna vara vilket hondäggdjur med päls som helst, säger hon.
I denna performance föder hennes jätteutter fram tre ungar som sedan får vila ut på mammas mage. Ungarna krystas fram genom en kanal gjord av en regnbyxa tillsammans med en hel del konstgjort blod, slem och sekret – skapat av gelatin, gips, vatten, majsstärkelse och rödbeta.
– Det är en väldigt kroppslig performance som passar bra att göra i Tropiska växthuset. Där har ju en miljö byggts upp för att efterlikna något äkta, precis som min jätteutter.
I Ivo Dimchevs föreställning "A Selfie Concert" på Uppsala konstmuseum har även publiken en roll.
Årets festival avslutas med koreografin "When dancing was done with the lungs" med Moa Franzén, Tove Salmgren och Kajsa Wadhia. Här utforskas relationen mellan röst, andning och kropp genom dansen (Köttinspektionen lördag). Perspektivet är feministiskt och normkritiskt.