Tre av konstverken som ingår i utställningen. Skapare är konstnärerna Jonas Nobel, Ruben Wätte och Olof Marsja.
I fjol arrangerade Konstfrämjandet friluftsutställningen "Livet" i samma park. Då medverkade främst lokala konstnärer, i första hand de som har sina ateljéer i den gamla sjukhusbyggnaden Hospitalet ovanför parken.
– I år tänkte vi att det skulle vara spännande att bjuda in konstnärer utan anknytning till platsen för att undersöka hur de ser på den från sin horisont, säger Johanna Uddén på Konstfrämjandet, curator för utställningen.
En av de tio konstnärerna, Jonas Nobel, arbetade visserligen en sommar i sin ungdom på Ulleråkers sjukhus, men de övriga nio var inte förtrogna med det före detta sjukhusområdet.
– Alla tio var här i maj för att bekanta sig med miljön och fick träffa historiker och landskapsarkitekter. Under sommaren har de skapat sina verk och nu har det blivit dags att visa upp dem, berättar Johanna Uddén.
Jonas Nobel sätter en av de träfigurer som ingår i verket "De ljusskygga kroppshyddorna lämnar slottet" på plats tillsammans med sin fru, konstnären Bella Rune.
Resultatet har blivit en utställning med ett tiotal konstverk som sinsemellan är ganska olika när det gäller teknik, utförande och gestaltning. Men mitt i det medvetet spretiga finns en gemensam nämnare – anknytningen till områdets drygt 100-åriga historia av psykiatrisk vård.
– Alla tio konstnärerna har berättat att de redan under veckan i maj fick en tydlig känsla för platsen. Och tar man del av de färdiga verken ser man att de verkligen skapat konst utifrån kunskap och känslor kring Hospitalet, säger Martina MacQueen, co-curator.
Vad är det som gör omgivningarna runt Hospitalet så speciella?
– Främst är det förstås platsens historia. De som besöker området kan knappast undgå att känna en stor vördnad och respekt för de patienter som vårdats här under så många år, säger Johanna Uddén.
– Samtidigt finns det en ny puls och atmosfär här i och med bildandet av ateljéföreningen Hospitalet för ett par år sedan, tillägger Martina MacQueen.
Yemisi Wilsons verk i marmor heter "Aldrig glömda" och består av ett janusansikte och en minnessten en bit bort.
En rundtur mellan konstverken i parken bär syn för sägen. Här finns åtskilliga exempel på nutida kreativitet med tydlig inspiration av den ofta mörka mentalsjukhusperioden.
– Det här janusansiktet i marmor av skulptören Yemisi Wilson är en hyllning till patienten Augusta Strömberg. Augusta var själv konstnär och vårdades på Ulleråker för schizofreni från 1900 ända fram till sin död 55 år senare, berättar Martina MacQueen.
Yemisi Wilsons klassiskt utförda skulptur av kvinnan med två ansikten står i bjärt kontrast till Ruben Wättes "Djup". Han har utgått från ett gammalt lusthus, som när det begav sig stod på en inhägnad rastgård och var till för patienterna.
– Runt lusthuset har Ruben gjort utgrävningar och lyckats hitta en del föremål som hör till den gamla tiden, till exempel delar av ett krocketklot, porslinskärvor och glas, berättar Martina MacQueen.
Utgrävningarna har han gjort tillsammans med några vänner, som i likhet med honom själv kämpar med psykisk ohälsa. Föremålen har placerats i lusthuset likt troféer. Och över området fladdrar vita segeldukar som för tankarna till en arkeologisk utgrävning.
– Det är andra året i rad som vi gör en stor sensommarutställning. Syftet är inte bara att visa upp angelägen samtidskonst, utan också att visa både Uppsalabor och hitresta besökare att det här är en plats som fungerar mycket bra som kulturcentrum. Vi skulle gärna fylla hela Hospitalet med kultur i alla former, säger Johanna Uddén.
Konstnären Ruben Wätte och hans vänner känner in lusthuset på Ulleråkers gamla sjukhusområde.