– Maj Bring levde för sin konst, måleriet och färgerna. Utställningen kan sägas vara biografisk. Den speglar hela hennes konstnärskap och liv, säger Åsa Thörnlund, intendent på Uppsala konstmuseum som har curerat utställningen.
– Om man gillar föreställande och modernt måleri så kommer man absolut ha behållning av den. Det är den största utställningen med hennes verk sedan minnesutställningen 1973 i Stockholm.
Vid tidningens besök håller fortfarande rummen på våningsplan fyra på att byggas om till utställningen "Maj Bring – detta är jag". Här ska ges plats för en radiointervju med konstnärinnan på 1960-talet, barndomens teckningar, collage som hon gjorde då synen började svikta som åldrad, men mest hennes måleri, en skapargärning från ett helt konstnärsliv under större delen av 1900-talet.
Uppsala konstmuseum har plockat ur egna samlingar, men också lånat in verk från Moderna museet, Sahlströmgården i Värmland, konstmuseerna i Borås och Malmö, samt ur en större privat samling.
Maj Bring föddes in i en kulturellt aktiv Uppsalafamilj 1880. Fadern var jurist, men också översättare och han gillade att musicera. Familjen bodde först på Sysslomansgatan 8 och senare på Skolgatan. Redan under sin skoltid började hon ta konstlektioner för Hulda Svensson. Som tjugoåring sökte Maj Bring till Valands målarskola i Göteborg.
– Carl Wilhelmsson var en fantastisk lärare på skolan som inte skilde på kön och stimulerade eleverna att hitta sina egna uttryck. Maj Bring kände sig fri här, berättar Åsa Thörnlund.
Sedan fortsatte hon sin konstnärliga utbildning på Konstakademin i Stockholm. Där var det strängare och mer uppdelat mellan könen. Maj Bring mådde inte lika bra här. Hon kände sig tvungen att ta en paus och återvände till Valand.
Hon gav sig iväg till Paris för att gå på anrika Matisses målarskola 1908 – 1910. Där umgicks hon med andra kvinnliga svenska målare som Vera Nilsson och Siri Derkert. 1911 och 1912 gavs hennes två ritade barnböcker "Sagan om den elaka Nutte" och ABCD: en gammal ramsa satt i bild" ut. 1913 hade hon sin debututställning i Stockholm tillsammans med Mollie Faustman.
– Hon ställde ofta ut tillsammans med andra. Först 1930 hade hon en separatutställning – och fick nedgörande kritik för den, säger Åsa Thörnlund.
Maj Bring hade inte mindre än två ateljéer i Stockholm och drev en konstskola på Söder. I ateljéerna hade hon ofta besök av målande kollegor och 1910 var hon med och bildade i Föreningen Svenska Konstnärinnor. Där var hon själv ordförande mellan åren 1949–1951. Men hon gifte sig aldrig, äktenskapet skrämde henne och hon var annars förtegen om sitt privatliv.
– Då hon åldrades försämrades synen och mot slutet av sitt liv började hon skapa collage med glänsande pärlor – som var lättare för henne att se. Dessa collage gjorde succé när de ställdes ut, säger Åsa Thörnlund.
I självbiografin "Motsols" (1986) skrev hon om sitt liv bland tidens namnkunniga konstnärer. Tillexempel bodde hon granne med Ivan Aguéli och han behandlade henne ridderligt. Självklart hoppade han i Stockholms ström då Maj Bring tappade sin boa där för att ta upp den.
Samma dag som utställningen har vernissage på Uppsala konstmuseum, 7 mars, har Aguélimuseet i Sala ett föredrag om Maj Bring.
Utställningen kan ses på Uppsala konstmuseum till 16 augusti. Det blir också flera föredrag om konstnären och hennes tid, samt en konsertserie.