Konstnären improviserar fram sina tuftade mattor.
Den ekonomiska inkomsten är en av Jonathan Josefssons drivkrafter. Det är något som sällan hörs sägas bland konstnärer.
– Mitt mål har från första början varit att klara mig till hundra procent på min konst för att slippa ta andra jobb och bli dränerad på energi och kreativitet, säger han.
Det målet har han klarat sedan 2007 då han gick ut från HDK-Valand – Högskolan för konst och design, med textil inriktning.
Jonathan Josefsson börjar arbetet i ateljén klockan åtta varje morgon och stänger dörren vid fyra fem på eftermiddagen.
– Det har varit bra för mig. Jag har lättare att fokusera och får saker gjorda när jag ser det som mitt arbete. Det är annars svårt att ha en skiljelinje eftersom konst ofta börjar som en hobby och sedan sakta glider över till ett heltidsarbete, säger han.
Han växte upp i Majorna i Göteborg i en familj som inte alls livnärde sig på konst. Artistnamnet "Ollio" kommer från graffitin som var populärt bland killarna på högstadiet. Han inspirerades, provade sig fram och fastnade för uttryckssättet.
– Jag ville ha ett namn med bokstäver som var enkla att använda i graffitin, då blev det "Ollio", säger han.
Jonathan "Ollio" Josefsson började sin konstnärliga bana med graffiti. Bilden är beskuren.
Titeln på utställningen som pågår i Bror Hjorths hus till och med 15 oktober, är "Evigt sökande". Där ställer han ut målningar och tuftade mattor. Att tufta liknar han vid att måla. Han skjuter in garn i ett stort uppspänt tygstycke med en tuftpistol.
– Jag låter handen styra i stället för hjärnan eller jag försöker göra det, det är svårt eftersom min hjärna är begränsande. Den är för ordningsam och vill styra mina händer. När handen styr blir jag mer fri och överraskar mig själv. Jag skapar något som inte funnits inom mig som om jag skapar något nytt varje gång. Ett bra sätt att koppla bort hjärnan är att måla när man prata i telefon, men nej, jag ritar inte nu när vi pratar, säger Jonathan "Ollio" Josefsson.
Även om tuftning är ett relativt snabbt sätt att arbeta, säger han att hans kreativa process är långsam.
– Varje enskilt verk går snabbt, men min konstnärliga stil och mitt sätt att arbeta går långsamt. Jag tar ett ministeg åt något håll, men jag vet inte vart jag är på väg, det är en ständig resa där jag inte vet målet. Jag tycker det är intressant och jag är hela tiden nyfiken på vart det leder. Det blir som en drivkraft. Hur blir nästa verk? Var är jag om ett halvår, nästa år?
27 september berättar Jonathan Josefsson om sitt konstnärskap i Bror Hjorths hus.