På Köttinspektionen görs de sista förberedelserna inför utställningen "Chop water – carry wood" som har sin premiär den fjärde maj. Videoprojektionerna fungerar som de ska, och de fysiska konstverken är ljussatta och på plats.
– Det tar alltid längre tid än man tror. Det är nu man har tid att tänka om lite och snygga till allt, säger Gustaf Broms.
Ett genomgående tema i utställningen är utforskandet av natur, den biologiska varelsen och "glappet däremellan", något besökarna får ta del av bland annat genom en 40 minuter lång film. Så långt är det mesta planerat. Men det är efteråt, i rummet intill, som det oberäkneliga kommer in. Gustaf Broms performance är både uttänkt och intuitivt, och sker i en slags dialog med rummet.
– En av skillnaderna mellan performancekonst och teater är att man bara uppför verket en gång. Det jag gör i rummet på onsdag kommer nog skilja sig en del från det jag gör på lördag.
Ursprungligen är Gustaf Broms, som idag bor och verkar i Vendelskogen utanför Tierp, fotokonstnär. Med tiden blev han trött på fotografier, började jobba med mer tredimensionell konst, men tröttnade även på det. År 1993 gjorde han det radikala: rakade av sig håret, samlade ihop sin konst på en pir i Brooklyn – och eldade upp allt.
– Ser man i backspegeln var det nog där jag började med performance. Det var en sådan kraft i den handlingen, konstaterar han.
Med tiden har Gustaf Broms blivit en internationellt erkänd performancekonstnär. Många av installationerna har skett på offentliga platser. Som då han lade sig i flera dagar på Sergels torg med en sten som huvud, något som orsakade stort ambulanspådrag.
– Det var en bra läxa för mig. För mig var det en oskyldig och lite rolig bild, men folk trodde jag var skadad. Jag gillar att göra grejer på stan för det är ett annat möte, men man måste komma ihåg att jag är gäst i den miljön. De som passerar har inte valt mötet.
Vad som väntar besökarna på Köttinspektionen återstår att se. Utställningen pågår under tolv datum fram till 16 maj, och kommer under sina öppettider innehålla ett ständigt pågående performance av konstnären.
– Jag kommer att gå in varje dag med en ganska definierad idé. Men sedan får man inte vara stängd mot det som sker i rummet, det blir en slags kommunikation. Det är det som särskiljer den här konstformen från att titta på en inglasad målning på en vägg.