Emma Jelk var inne i en övergångsperiod. Innan första barnet hade hon arbetat som tatuerare men ville nu något annat. Hon funderade på konceptkonst, att designa visuella världar till spel. Men så, en dag två år sedan, svängde hon om.
– Jag låg i badkaret med skum i hela ansiktet och tog en selfie. När jag såg bilden tänkte jag: "Vad roligt att måla så många bubblor", säger hon.
Hon var höggravid med sitt andra barn men bestämde sig ändå för att måla av fotot. Eftersom hon inte hade något staffli hängde hon upp en canvas på väggen. Det värkte i axlar och rygg men hennes blick var fokuserad.
– Jag ville bara fortsätta och kände att jag uppfylldes av något, en frihetskänsla av att nu är det jag som bestämmer hur jag vill måla. Tidigare har jag haft lätt för att ge upp, men inte nu, säger hon.
Som tatuerare jobbade hon mer strukturerat. I yrket fanns inget utrymme för spontanitet. En kund gjorde en beställning och de diskuterade färg, form och stil. Sedan fanns kort tid att göra en skiss.
– Men jag tror att jag har blivit lite skolad av yrket, i hur man använder symboler och bilder för att förmedla något. Det finns en roman bakom varje tatuering, säger hon.
Även känslan för detaljer har hon fått med sig. Hon målar oftast av foton från sitt vardagsliv och jobbar med flera lager akryl.
– Jag målar strukturerat och älskar detaljer, säger Emma Jelk.
Varken hon eller konstnärskollegan Tove Hedberg har en formell utbildning. Tillsammans har de sin första vernissage i Skytteanska trädgården 7 augusti.
– Vi målar båda realism och fick kontakt genom Facebook. Det var ett självklart utbyte, säger Emma Jelk.
Hon stöter ibland på fördomar mot oskolade konstnärer från personer som tycker att det är viktigt med en utbildning.
– Jag tycker också att det ska värdesättas om man har lagt ned tid och pengar på en utbildning, men det är inte som att jag har suttit hemma och gjort ingenting. Jag har målat men utan vägledning och märker att vissa ser ner på det, säger Emma Jelk.
Just nu får hon dock hjälp av sin mentor Karin Holmström som uppmanar henne att lyssna på magkänslan.
– Det är inget man brukar få höra i livet, att gå på känslorna. Jag fastnar lätt i tankar om vad jag tror att folk vill se, säger Emma Jelk.
Utmaningen är att lära känna sitt eget konstnärliga uttryck.
– Jag vill måla allt så att jag kan ta reda på vad jag vill.