– Jag blev väldigt överraskad. Men jag var ännu mer förvånad förra gången. Det som kom med då var från konstskolan, det här är en annan sak.
Det är konstnären Malin Gebre-Medhins reaktion när jag frågar hur det känns att ha blivit utvald till Liljevalchs vårsalong 2020. Vi sitter i hennes lilla ateljé på Djäknegatan i Uppsala. Utanför källarfönstret gnistrar ett tunt täcke snö i solen. Ateljén, som hon delar med en kompis, är prydligt städad. Det var under åren på Konstskolan i Gävle som Malin Gebre-Medhin, 32, bestämde sig för att verkligen satsa på skapandet. Efter att ha provat diverse tekniker fastnade hon för måleri och keramik. 2018 deltog hon med verket ”Ica Viking” på Liljevalchs. I år är det målningen ”Första julen i huset” som har imponerat på konstjuryn.
– Den härrör från den första julen som firades i huset i Skuttunge där jag växte upp. Jag och min bror ska just få ta emot paket av tomten. Utgångspunkten är ett ganska dåligt fotografi, taget ur en konstig vinkel. Det är mörkt och inga ansikten syns förutom på farmor och farfar i hörnet. Jag tycker det är roligt för så ser de flesta julaftonsbilderna ser ut. Antingen är det styltigt uppställt eller så är det ingen som syns och väldigt mycket blixt, säger Malin Gebre-Medhin.
Tavlan är olja på pannå och är typisk för hennes sätt att jobba. De skarpa kontrasterna och att personerna sällan vänder sig mot betraktaren är återkommande stilmotiv.
Vad tror du juryn fastnade för i målningen?
– Jag vet inte. Av de bilder jag lämnade in så var denna den minst tippade. Färgen hade inte ens torkat när jag fotade tavlan. Den kom med den för att man får skicka fem bidrag. Det var rena slumpen, säger hon.
Malin Gebre-Medhin jobbar nästan uteslutande med gamla fotografier och minnena kring dem. Bilderna är ofta tagna under 1900-talets sista decennier. 2016 var Malin Gebre-Medhin föräldraledig och bodde i USA. Med sig hade hon ett fotoalbum som hon fått inför resan. För att få tiden att gå i det nya landet började hon måla av bilderna.
– Jag insåg att det var många som var av dålig kvalitet. Jämfört med i dag fanns det ingen chans att förhandsgranska. När mina föräldrar byggde sitt hus tog de 12 bilder på samma åker när grunden lades.
Varför är dokumentation och minnen viktigt för dig?
– Jag har alltid fascinerats av hemmet, familjelivet och det som ligger oss väldigt nära men som ändå inte har så hög status. Hemmet är fortfarande en kvinnlig domän som inte får så mycket plats i den etablerade konsten. Visserligen privat men alls inte betydelselöst. Hemmet är en av de viktigaste platserna i våra liv. Jag är också väldigt intresserad av vad det är i stunden som gör att vi plockar upp kameran? ”Det här måste förevigas” eller ”Det här måste vi komma ihåg”. Nu är vi vana vid att alltid kunna fotografera och tar jättemycket bilder. Men på den tiden då det faktiskt kostade pengar var det vid speciella tillfällen.
Hur påverkas ditt skapande av att ställa ut på vårsalongen?
– Det är en positiv drivkraft och bra för självförtroendet att få se sin konst i en miljö med blandade verk av så hög kvalitet. Jag gillar att man lämnar in verken anonymt och att det är många som söker. Det känns extra kul nu eftersom jag varit föräldraledig och haft lite ateljétid.